DISA (Depressive symptoms In Swedish Adolescents) har Pernilla Garmy utvärderat för att ta reda på programmets effektivitet för att motverka depressiva symptom, ledares och elevers upplevelser av programmet samt dess kostnadseffektivitet. På 90-talet tog hälsomyndigheten i Stockholm fram detta material genom att utgå från den amerikanska metoden CWS och anpassa den till svenska förhållanden. Programmet DISA genomförs under 10 veckor. Intervjuer med elever påvisar att de flesta elever fått användbara verktyg för att hantera stress och påfrestningar enligt Garmy. Men, eleverna ansåg också att programmet hade varit bättre om det varit mer hälsofrämjande och lyft fram positiva delar snarare än att utgå från problem.Efter programmets slut hade ungdomarna mindre depressiva symptom än före programmet. Programmet har även visat sig vara kostnadseffektivt menar Garmy.
http://www.skolporten.se/forskning/avhandling/halsopromotion-skolan-utvardering-av-disa-ett-program-att-forebygga-depressiva-symtom-hos-ungdomar/
DISA har kritiserats av andra forskare för sitt patogena perspektiv som kan leda till att problem skapas och för att utgå från ett färdigt koncept snarare än från aktuella behov. Det är viktigt att kritiskt granska olika preventiva program. Vilket fokus har de? Är fokus på individens problem, på det som behöver samtalas om, bygger de på det friska, vem blir problembärare, är det ett individfokus eller finns även ett samhälls-, lärmiljö- och socialt fokus? Läs mer om ett kritiskt perspektiv angående DISA i Lindholms avhandling.
http://www.skolporten.se/forskning/intervju/varderingar-praglar-program-mot-psykisk-ohalsa-unga/
Så frågan kvarstår. Är DISA ett bra verktyg för att motverka depression?
Specialpedagogik för alla 