Lina och många andra ungdomar stannar periodvis hemma från skolan, av olika anledningar. Det är en mycket svår tid för både ungdomen och dess familj. Det kan vara så att det inte känns möjligt att gå till skolan, kanske det skapar svår oro och ångest. För familjen som försöker få sitt barn till skolan skapas frustration, det kan vara helt omöjligt. Och kanske är det så att det är nödvändigt för ungdomen att få en tids vila, att skolan bättre behöver anpassas, att bemötande och relationer inte fungerar som de ska och att det är ungdomens lösning att bli hemma. Något skolan behöver göra är att reagera mycket snabbt vid frånvaro, det är ett tecken på att något är fel och det är av största vikt att det snabbt utreds så att hjälp kan sättas in. Skolan behöver också gå hem till barnet och familjen för samtal, ofta kan inte barnet komma till skolan. Här behövs gränsöverskridande arbete, att möta eleven hemma för samtal. Samt att även BUP och Socialtjänst kan stödja ungdomen i hemmet tills vidare. Vi behöver speciellt uppmärksamma elever inom npf där sociala möten, svårbegripliga uppgifter och koncentration gör tillvaron komplicerad och tröttsam. Att tidigt uppmärksamma och anpassa så att dessa elever slipper bränna ut sig i skolan. Det kan ta mycket lång tid att komma tillbaka och självkänslan åker i botten. Det är något som ingen ungdom ska behöva uppleva. Jag har själv liknande upplevelser, jag vet hur komplicerat det är vid ungdomars skolfrånvaro.
Fredrik Ahlén om att förebygga skomisslyckande
Specialpedagogik för alla 