Blogg

Specialpedagogens kunskapsområde

Ansvaret för elevernas lärande , lärmiljö och utveckling har lärare, skolledare och elevhälsa tillsammans. Dessa olika professioner besitter olika kompetenser som alla behövs för att skapa en skola som matchar elevernas behov.
En nyckelkompetens för att skapa en skola för alla är specialpedagogen. Specialpedagogutbildningen infördes år 1990 i syfte att specialpedagoger skulle handleda lärare och arbeta skolutvecklande för att undervisningen och lärmiljön skulle bli mer anpassad till elevernas behov. Idag, 27 år senare kämpar fortfarande specialpedagoger med att få arbeta enligt sitt uppdrag för att skapa en professionell skola som möter alla barn och elevers behov.
Det vill säga att enligt examensbeskrivningen;

  • Leda utveckling av det pedagogiska arbetet med målet att kunna möta behoven hos alla barn och elever
  • Utveckla verksamhetens lärmiljöer
  • Identifiera och analysera svårigheter som uppstår i lärmiljön
  • Undanröja hinder i lärmiljön
  • Genomföra pedagogiska utredningar och analyser på organisations-, grupp- och individnivå
  • Föra kvalificerade samtal och vara rådgivare gällande pedagogiska frågor
  • Utforma och delta i arbetet med att genomföra åtgärdsprogram
  • Genomföra uppföljningar och utvärderingar

Fortfarande finns förväntningar om att specialpedagogen ska arbeta främst individuellt med fokus på enskilda elever snarare än utveckling av undervisning och lärmiljö.

Enligt enkätstudien Speciella yrken av Göransson m.fl.  framkommer att gruppen specialpedagoger representerar en tydlig relationell syn på skolproblematik. En majoritet anser att orsaker till skolsvårigheter är att skolan inte är tillräckligt anpassad för att möta elevers olikheter. Denna syn på skolsvårigheter delas inte av majoriteten av rektorer och kommunansvariga som anser att det främst är eleverna som har brister, inte skolan.
Studien visar att specialpedagogernas arbete till största del präglas av undervisning individuellt och i grupp. Verksamhetsutveckling och samverkan med skolledare är sällan förekommande. I studien diskuteras varför detta sker, varför specialpedagoger har svårt att göra anspråk på det område som de utbildats till. Faktorer som lyfts är exempelvis skollagens svaga skrivning gällande specialpedagoger i elevhälsan, samt genus, att 93% av specialpedagogerna är kvinnor.
Att bli specialpedagog innebär en lång utbildning, först en lärarexamen, sedan minst 3 års erfarenhet i yrkeslivet och därefter 1,5 år vidareutbildning på specialistnivå. Att efter en vidareutbildning inte uppleva sig få arbeta med vad som utbildningen leder till skapar frustration.

För att vända trenden behöver rollen stärkas, skolledare och specialpedagoger behöver arbeta tillsammans som parhästar. Skolledarens uppgift är att leda verksamheten mot målen. För att lyckas med sitt uppdrag att även se till att skolan har god kvalitet och är en trygg, stimulerande och lärande miljö behövs ett relationellt synsätt som möjliggör att fokus på vad som främjar lärande och vad som riskerar lärande i mötet mellan elev och lärmiljö studeras, analyseras och bearbetas. Det är ett område som specialpedagogen är utbildad att leda. Till sin hjälp har  skolledaren och specialpedagogen den övriga elevhälsan som är mycket viktiga för att utveckla lärmiljöns övriga områden såsom psykosociala faktorer och fysiska faktorer.

Vi i gruppen ”Specialpedagoger  för skolutveckling” arbetar för att stärka specialpedagogernas roll. Vi upplever en gemensam frustration över att möta okunskap om vår kompetens och vad vi utbildats för att göra. Behoven i skolan är massiva, det finns så mycket som kan utvecklas och förbättras för att barn och elever ska må bra och utvecklas i skolan,  i gemenskap.
Genom vår Facebooksida hoppas vi kunna sprida kunskap om professionen och goda skolutvecklande exempel. Om du som specialpedagog  vill skriva ett inlägg om hur du upplever din situation eller vill dela med dig av goda skolutvecklande arbetssätt så hör av dig till oss i gruppen. Vi kommer att publicera inlägg som uppmärksammar specialpedagogers situation samt inlägg som stärker professionen.

Kerstin Göransson, Gunilla Lindqvist, Nina Klang, Gunnlaugur Magnusson & Claes Nilholm, 2015. Speciella yrken? Specialpedagogers och speciallärares arbete och utbildning.

Skolans stora resursslöseri

 

Texten nedan är skriven av tankesmedjan Specialpedagoger för skolutveckling och är tänkt som ett inlägg i debatten för att bidra till ökad kunskap om specialpedagogens kompetens så att den används för att leda processer som handlar om skolutveckling. Om specialpedagogen används i skolutvecklingsarbete i enlighet med examensordningen, kommer skolan att kunna utvecklas med fokus på kunskapsutveckling och att främja ett livslångt lärande för alla. Specialpedagogens olika och fördjupade perspektiv är nödvändiga om vi menar allvar med en tillgänglig och inkluderande skola.

Missuppfattningar kring specialpedagogisk kompetens gör att utvecklingen stagnerar

I våras lämnade Skolkommissionen sitt slutbetänkande till ansvariga ministrar. I betänkandet understryker kommissionen att “den inkluderande princip svensk skola bygger på förutsätter att lärare har reella möjligheter att undervisa i elevgrupper som omfattar både låg- och högpresterande elever, både elever som behöver extra stöd och de elever som behöver extra utmaningar. Det kan handla om fler än en lärare i klassrummet, klasstorlek och tillgång till specialpedagogisk kompetens”. I sammanhanget går det inte att väja för frågan om vad specialpedagogisk kompetens egentligen innebär. Otydligheten kring specialpedagogisk kompetens och specialpedagogrollen leder till att specialpedagogens uppdrag ofta hamnar i det åtgärdande arbetet på individnivå. Prefixet “special” för tankarna till en slags specialist som har särskild kompetens att ta hand om elever som anses behöva specialarrangerad undervisning – ofta utanför ordinarie undervisning. Samtidigt vet vi genom forskning att det finns en direkt koppling mellan hur undervisningen är organiserad och i vilken utsträckning svårigheter uppstår. Vi ser att skolor lägger mycket tid och energi på arbetet med extra anpassningar. Eftersom extra anpassningar är en individinriktad åtgärd och inte ett förebyggande arbete, som vi hör att många tror, missar man det främjande arbetet med att skapa förutsättningar för lärande och utveckling för alla elever. Det resulterar i ett slöseri med kompetens, tid, pengar och möjligheter.

Resursslöseriet blir en ond spiral där alla resurser läggs på att åtgärda det som har fallerat. Lärare gör på egen hand bedömningar av elevers stödbehov och ger utifrån sina bedömningar uppdrag åt specialpedagoger och speciallärare när de anser att undervisningen inte längre kan möta elevens behov. Lärare får därmed bära ansvaret själva tills det inte längre går, därefter får specialpedagogen bära allt ansvar. En sådan arbetsmiljö är inte hanterbar för någon inblandad. I synnerhet inte för eleven som lär sig att misslyckanden är resultatet av personliga förutsättningar. Skolledare behöver mer stöd för att förstå hur lärarens och specialpedagogens samarbete bör utvecklas och förankras för att undvika att hamna i ständiga diskussionen om ansvar och vem som ska bära det.

Specialpedagogens kompetens enligt examensordningen

Utbildningen till specialpedagog, en tilläggsutbildning till lärarexamen på avancerad nivå, ger en yrkesexamen med ett tydligt uppdrag att leda utvecklingen av det pedagogiska arbetet med målet att skolan ska kunna möta alla elever. I examensordningen framgår att specialpedagogen besitter kompetensen att utifrån vetenskaplig grund identifiera, analysera och medverka i förebyggande arbete med att utveckla lärmiljöer som gör skolan tillgänglig för alla elever. Ett förebyggande arbete är inte möjligt utan att kartlägga, identifiera och analysera vad som behöver förebyggas och varför. Detta är en viktig del av den specialpedagogiska kompetensen.

I skollagen nämns yrkesprofessionen specialpedagoger inte alls. Skrivningen handlar istället om att det ska finnas tillgång till personer med specialpedagogisk kompetens i den samlade elevhälsan men utan att definiera innebörden i den specifika kompetensen. Skolkommissionen använder också begreppet specialpedagogisk kompetens utan att nämna specialpedagoger som yrkeskategori. Inte heller nämns specialpedagoger när fackförbunden diskuterar skolutveckling samtidigt som de i andra sammanhang trycker på att fler specialpedagoger behövs. Specialpedagoger är uppenbarligen en yrkesgrupp som å ena sidan har en kompetens som anses viktig för skolan, men som å andra sidan tappas bort. Examensordningens beskrivning av kompetensen har inte nått vare sig styrdokument, skoldebatt eller praktik.

Skollagen brister i röd tråd

Det hälsofrämjande och förebyggande arbetet är enligt lag den samlade elevhälsans främsta uppdrag. Samtidigt lagstadgas samarbete med elevhälsan endast vid utredning om särskilt stöd. Det gör att det uppstår en brist på röd tråd i elevhälsans uppdrag som viktig samarbetspartner i arbetet med att säkerställa tillgänglighet i skolans lärandeuppdrag.

Skollagen behöver formuleras om så att specialpedagogen tituleras i lagtexten på samma sätt som de övriga professionerna beskrivs med titlar. Styrdokumenten behöver också tydligare knyta den samlade elevhälsans professioner till elevernas kunskapsutveckling oavsett deras utgångsläge.

Vänd resursslöseriet genom samsyn och fokus på lärmiljö

I väntan på att lagtext och styrdokument utvecklas finns mycket vi kan göra i den vardagliga praktiken. Vi vill uppmana våra specialpedagog/speciallärarkollegor och skolledare att noga se över hur den specialpedagogiska kompetensen, såsom den beskrivs i examensordning och forskning, kan breddas och användas i det praktiska arbetet för en mer gynnsam lärmiljö som är pedagogiskt tillgänglig. Det kollegiala lärandet bygger på att utmana invanda föreställningar. Låt oss utmana den invanda föreställningen att lärare bedömer stödbehov och ger uppdrag till den samlade elevhälsan och specialpedagogen. Låt oss vända resursslöseriet till ett mer gynnsamt nyttjande av den specialpedagogiska kompetensen för alla våra elevers rätt till en likvärdig och tillgänglig utbildning.

Tankesmedjan Specialpedagoger för skolutveckling bevakar frågor om specialpedagogik utifrån ett tillgänglighets- och inkluderingsperspektiv genom att bidra med remissvar, publicera relevanta artiklar om forskning och beprövad erfarenhet och genom att arrangera mötesplatser för specialpedagoger och speciallärare för nätverkande i syfte att stärka professionen.

Annika Aspling Davidsson, specialpedagog Umeå

Anna Bengtsson, specialpedagog Göteborg

Ulrika Jonson, specialpedagog Stockholm

Malin Larsson, specialpedagog Stockholm

Maja Lindqvist, specialpedagog Stockholm

Helena Wallberg, specialpedagog Stockholm

Främja närvaro

Att arbeta för att behålla elever i skolan är enklare än att arbeta för att få tillbaka elever som stannat hemma. Även fast så är fallet så har fokus ett flertal år riktats på att utveckla arbetssätt för att få tillbaka elever i skolan. Alltså ett akut åtgärdande arbetssätt. Detta istället för att bli experter på att behålla elever i skolan, något som också förhindrar att elever hamnar i ohälsa. Denna felvridning av fokus uppmärksammade jag för flera år sedan under ett projekt som även det hade fokus på att få tillbaka elever till skolan. Ja, det är viktigt och det är bra. Men, så länge vi inte stoppar inflödet av elever till gruppen som ibland kallas för ”hemmasittare” så spelar det inte så stor roll på hur bra vi är på att få dem tillbaka, nya faller ständigt ut igen…
Nej, jag har i ett flertal år påpekat och arbetat för att vända olika processer, sent åtgärdande processer till att bli förebyggande och främst främjande. Något som inte är enkelt, men ack så viktigt. Och, så glad jag blev när jag såg forskningsöversikten ”What it takes to keep children in school: a research review”, av Britten Ekstrand. Vilken lycka att läsa en forskningsöversikt inriktad på kunskap som hjälper oss att arbeta främjande.

Vad säger då denna forskningsöversikt att vi ska göra för att behålla elever i skolan, jo, vi behöver arbeta mer med att:

  • Utveckla respektfulla relationer mellan lärare och elever
  • Positivt klimat
  • Trygghet
  • Förbättrat stöd i att utveckla kärnkompetenser tex studieteknik, problemlösning
  • Bättre implementering av IKT i skolan

Källa: SPSM, konsten att behålla elever i skolan, https://www.spsm.se/stod/forskning-och-utveckling/forskning/intervjuer/konsten-att-behalla-elever-i-skolan/

 

Självuppfyllande profetior

Jag blir vad du tänker om mig.
Ett salutogent och främjande förhållningssätt baseras på en stor tilltro på människors kapacitet och utvecklingspotential. Forskning visar att höga förväntningar bidrar till bättre prestationer.

Läraren, Se: chen Miller visar hur en stark tilltro kan locka fram nya möjligheter. Prova så får du se.

Terminsstart – tid att planera ett inkluderande mottagande

polis

Semester och sommarlov börjar gå mot sitt slut för denna gång. Pedagoger, skolledare och elevhälsa återgår till arbetet för att förbereda sig för att ta emot barn och unga.
I denna stund är det passande att planera för mötet med barn och elever. Lärare och elevhälsa kan tillsammans planera och skapa minnesvärda och betydelsefulla mottaganden samt förekomma exkluderande stunder.

Det finns intressanta frågeställningar att diskutera med fokus på att skapa en inkluderande skolstart tex.

  • Hur skapas ett klimat där alla känner sig välkomna och trygga?
  • Hur kan vi skapa en ”vi”-känsla där alla känner sig sedda och delaktiga redan från första dagen?
  • Vad kan vi göra för de elever som inte dyker upp vid skolstart? De som finns kvar hemma. Hur kan vi kontakta dem? Kan vi förekomma att några stannar hemma?
  • Vad säger eleverna själva vid skolstarten om trygghet och välkomnande, vad gör att de känner sig trygga och välkomnade?
  • Vad kan en mentor göra för att skapa /upprätthålla en god relation?
  • Vad vet vi om våra barn och elever som kommer. Kan vi lära oss deras namn osv?
  • Hur möter vi föräldrar så att även de känner sig välkomna?
  • Hur vill du själv bli bemött efter din semester av dina kollegor?
  • Hur vill du bli bemött när du kommer till en ny arbetsplats? Kanske finns oro, ängslan men också förväntningar?
  • Vilka förväntningar har eleverna på det kommande läsåret?
  • Vilka visioner har de för sin framtid?
  • Vilka förväntningar har vi på de barn och unga som kommer?
  • Finns förutsättningar som motsvarar våra förväntningar?
  • Kanske ska den röda mattan rullas ut och stunden firas?

De första 10 minuterna i mötet med en ny lärare är av stor vikt för den framtida relationen. Se gärna kortfilmen  ”Så blir du en bra ledare i klassrummet” med Marcus Samuelsson, Universitetslektor i pedagogik angående fler tips för ett gott ledarskap.

 

Spelregler i klassrummet

Den viktigaste länken till lärandet och studiero är lärarens kompetens, ledarskap och att alla elever är sysselsatta i någon lärprocess.
Som stöd för lärarens ledarskap, för att förtydliga vad som är viktigt så behövs spelregler i klassrummet… Men, de ska vara väl genomtänkta och bearbetade tillsammans i klassen så att alla förstår reglerna och får hjälp att träna på dem om de är svåra att efterhålla.
Varför inte ta tillfället i akt och tillsammans i arbetslaget formulera förslag till spelregler inför nästa termin?
Malin har skapat en liten film där deras spelregler tydliggörs. Jag tycker mycket om de spelregler som valts ut. Det är regler som bidrar till ett gott lärandeklimat där man provar sig fram tillsammans.

 

 

Självförtroende och mindset

Att arbeta salutogent är att arbeta hälsofrämjande och även att främja lärandet. Ett salutogent förhållningssätt är inte enkelt. Det är en utmaning. Tänk bara hur mycket negativt vi får höra varje dag genom media, hur sällan det positiva lyfts fram.
Alla möjligheter det svenska samhället skapar och dess fantastiska ideal skolan vilar på som nästan aldrig dryftas om.
Att lyfta fram det bästa hos de barn och unga vi möter, att utgå från intressen och genom det som då skapas i relationen leda lärandet framåt är svårare än det låter, speciellt när barn och unga utmanar oss för att de inte mår särskilt bra, men behöver det som mest.
Ett sätt att hjälpa barn se positivt på sig själv är att som lärare eller elevhälsopersonal eller förälder att alltid ge feedback genom ett ”dynamiskt mindset” (Se Carol Dwecks forskning). Se, uppmuntra och bekräfta alla små ansträngningar i ”rätt” riktning. Det tål att tränas på! Att uppmuntra ansträngning och en förståelse och tro på att IQ och färdigheter INTE är fixerade utan påverkansbara hjälper barn och unga med sitt självförtroende.
Se en film om ovanstående och diskutera sedan med barnen och era kollegor om vad ni sett och hur ni kan arbeta mer med detta.

Delaktighet på riktigt

Att få vara delaktig och ha inflytande i beslut som rör en själv, att bli lyssnad på, att känna att ens åsikter är viktiga, en känsla..ja, delaktighet och inflytande  på riktigt är så mycket mer än en handuppräckning på ett klassråd, det är något som känns i kroppen. Så beskriver rådgivaren Anna Sjölander delaktighet och inflytande.

Delaktighet göder lusten att lära

planta