Skolans stora resursslöseri

Publicerad den av specialpedagogik för alla

 

Texten nedan är skriven av tankesmedjan Specialpedagoger för skolutveckling och är tänkt som ett inlägg i debatten för att bidra till ökad kunskap om specialpedagogens kompetens så att den används för att leda processer som handlar om skolutveckling. Om specialpedagogen används i skolutvecklingsarbete i enlighet med examensordningen, kommer skolan att kunna utvecklas med fokus på kunskapsutveckling och att främja ett livslångt lärande för alla. Specialpedagogens olika och fördjupade perspektiv är nödvändiga om vi menar allvar med en tillgänglig och inkluderande skola.

Missuppfattningar kring specialpedagogisk kompetens gör att utvecklingen stagnerar

I våras lämnade Skolkommissionen sitt slutbetänkande till ansvariga ministrar. I betänkandet understryker kommissionen att “den inkluderande princip svensk skola bygger på förutsätter att lärare har reella möjligheter att undervisa i elevgrupper som omfattar både låg- och högpresterande elever, både elever som behöver extra stöd och de elever som behöver extra utmaningar. Det kan handla om fler än en lärare i klassrummet, klasstorlek och tillgång till specialpedagogisk kompetens”. I sammanhanget går det inte att väja för frågan om vad specialpedagogisk kompetens egentligen innebär. Otydligheten kring specialpedagogisk kompetens och specialpedagogrollen leder till att specialpedagogens uppdrag ofta hamnar i det åtgärdande arbetet på individnivå. Prefixet “special” för tankarna till en slags specialist som har särskild kompetens att ta hand om elever som anses behöva specialarrangerad undervisning – ofta utanför ordinarie undervisning. Samtidigt vet vi genom forskning att det finns en direkt koppling mellan hur undervisningen är organiserad och i vilken utsträckning svårigheter uppstår. Vi ser att skolor lägger mycket tid och energi på arbetet med extra anpassningar. Eftersom extra anpassningar är en individinriktad åtgärd och inte ett förebyggande arbete, som vi hör att många tror, missar man det främjande arbetet med att skapa förutsättningar för lärande och utveckling för alla elever. Det resulterar i ett slöseri med kompetens, tid, pengar och möjligheter.

Resursslöseriet blir en ond spiral där alla resurser läggs på att åtgärda det som har fallerat. Lärare gör på egen hand bedömningar av elevers stödbehov och ger utifrån sina bedömningar uppdrag åt specialpedagoger och speciallärare när de anser att undervisningen inte längre kan möta elevens behov. Lärare får därmed bära ansvaret själva tills det inte längre går, därefter får specialpedagogen bära allt ansvar. En sådan arbetsmiljö är inte hanterbar för någon inblandad. I synnerhet inte för eleven som lär sig att misslyckanden är resultatet av personliga förutsättningar. Skolledare behöver mer stöd för att förstå hur lärarens och specialpedagogens samarbete bör utvecklas och förankras för att undvika att hamna i ständiga diskussionen om ansvar och vem som ska bära det.

Specialpedagogens kompetens enligt examensordningen

Utbildningen till specialpedagog, en tilläggsutbildning till lärarexamen på avancerad nivå, ger en yrkesexamen med ett tydligt uppdrag att leda utvecklingen av det pedagogiska arbetet med målet att skolan ska kunna möta alla elever. I examensordningen framgår att specialpedagogen besitter kompetensen att utifrån vetenskaplig grund identifiera, analysera och medverka i förebyggande arbete med att utveckla lärmiljöer som gör skolan tillgänglig för alla elever. Ett förebyggande arbete är inte möjligt utan att kartlägga, identifiera och analysera vad som behöver förebyggas och varför. Detta är en viktig del av den specialpedagogiska kompetensen.

I skollagen nämns yrkesprofessionen specialpedagoger inte alls. Skrivningen handlar istället om att det ska finnas tillgång till personer med specialpedagogisk kompetens i den samlade elevhälsan men utan att definiera innebörden i den specifika kompetensen. Skolkommissionen använder också begreppet specialpedagogisk kompetens utan att nämna specialpedagoger som yrkeskategori. Inte heller nämns specialpedagoger när fackförbunden diskuterar skolutveckling samtidigt som de i andra sammanhang trycker på att fler specialpedagoger behövs. Specialpedagoger är uppenbarligen en yrkesgrupp som å ena sidan har en kompetens som anses viktig för skolan, men som å andra sidan tappas bort. Examensordningens beskrivning av kompetensen har inte nått vare sig styrdokument, skoldebatt eller praktik.

Skollagen brister i röd tråd

Det hälsofrämjande och förebyggande arbetet är enligt lag den samlade elevhälsans främsta uppdrag. Samtidigt lagstadgas samarbete med elevhälsan endast vid utredning om särskilt stöd. Det gör att det uppstår en brist på röd tråd i elevhälsans uppdrag som viktig samarbetspartner i arbetet med att säkerställa tillgänglighet i skolans lärandeuppdrag.

Skollagen behöver formuleras om så att specialpedagogen tituleras i lagtexten på samma sätt som de övriga professionerna beskrivs med titlar. Styrdokumenten behöver också tydligare knyta den samlade elevhälsans professioner till elevernas kunskapsutveckling oavsett deras utgångsläge.

Vänd resursslöseriet genom samsyn och fokus på lärmiljö

I väntan på att lagtext och styrdokument utvecklas finns mycket vi kan göra i den vardagliga praktiken. Vi vill uppmana våra specialpedagog/speciallärarkollegor och skolledare att noga se över hur den specialpedagogiska kompetensen, såsom den beskrivs i examensordning och forskning, kan breddas och användas i det praktiska arbetet för en mer gynnsam lärmiljö som är pedagogiskt tillgänglig. Det kollegiala lärandet bygger på att utmana invanda föreställningar. Låt oss utmana den invanda föreställningen att lärare bedömer stödbehov och ger uppdrag till den samlade elevhälsan och specialpedagogen. Låt oss vända resursslöseriet till ett mer gynnsamt nyttjande av den specialpedagogiska kompetensen för alla våra elevers rätt till en likvärdig och tillgänglig utbildning.

Tankesmedjan Specialpedagoger för skolutveckling bevakar frågor om specialpedagogik utifrån ett tillgänglighets- och inkluderingsperspektiv genom att bidra med remissvar, publicera relevanta artiklar om forskning och beprövad erfarenhet och genom att arrangera mötesplatser för specialpedagoger och speciallärare för nätverkande i syfte att stärka professionen.

Annika Aspling Davidsson, specialpedagog Umeå

Anna Bengtsson, specialpedagog Göteborg

Ulrika Jonson, specialpedagog Stockholm

Malin Larsson, specialpedagog Stockholm

Maja Lindqvist, specialpedagog Stockholm

Helena Wallberg, specialpedagog Stockholm

Terminsstart – tid att planera ett inkluderande mottagande

Publicerad den av specialpedagogik för alla

polis

Semester och sommarlov börjar gå mot sitt slut för denna gång. Pedagoger, skolledare och elevhälsa återgår till arbetet för att förbereda sig för att ta emot barn och unga.
I denna stund är det passande att planera för mötet med barn och elever. Lärare och elevhälsa kan tillsammans planera och skapa minnesvärda och betydelsefulla mottaganden samt förekomma exkluderande stunder.

Det finns intressanta frågeställningar att diskutera med fokus på att skapa en inkluderande skolstart tex.

  • Hur skapas ett klimat där alla känner sig välkomna och trygga?
  • Hur kan vi skapa en ”vi”-känsla där alla känner sig sedda och delaktiga redan från första dagen?
  • Vad kan vi göra för de elever som inte dyker upp vid skolstart? De som finns kvar hemma. Hur kan vi kontakta dem? Kan vi förekomma att några stannar hemma?
  • Vad säger eleverna själva vid skolstarten om trygghet och välkomnande, vad gör att de känner sig trygga och välkomnade?
  • Vad kan en mentor göra för att skapa /upprätthålla en god relation?
  • Vad vet vi om våra barn och elever som kommer. Kan vi lära oss deras namn osv?
  • Hur möter vi föräldrar så att även de känner sig välkomna?
  • Hur vill du själv bli bemött efter din semester av dina kollegor?
  • Hur vill du bli bemött när du kommer till en ny arbetsplats? Kanske finns oro, ängslan men också förväntningar?
  • Vilka förväntningar har eleverna på det kommande läsåret?
  • Vilka visioner har de för sin framtid?
  • Vilka förväntningar har vi på de barn och unga som kommer?
  • Finns förutsättningar som motsvarar våra förväntningar?
  • Kanske ska den röda mattan rullas ut och stunden firas?

De första 10 minuterna i mötet med en ny lärare är av stor vikt för den framtida relationen. Se gärna kortfilmen  ”Så blir du en bra ledare i klassrummet” med Marcus Samuelsson, Universitetslektor i pedagogik angående fler tips för ett gott ledarskap.

 

Publicerad den av specialpedagogik för alla

I samband med Skolverkets förslag på den nya nationella IT-strategin så vill jag passa på att uppmärksamma de fantastiska möjligheter som ges genom olika digitala verktyg. Skolverket har skrivit en artikel där jag beskriver hur alternativa verktyg kan användas i olika lärsituationer.

Läs hela artikeln på Skolverket sida

– Skolstil (för PC) är exempelvis ett av flera program som jag tycker är bra. Det är framtaget för läs- och skrivinlärning och finns också som iPad-app.

Även äldre elever kan vara behjälpta av att höra ord och meningar uttalas för att mer självständigt upptäcka och rätta fel i egna texter. I engelska och främmande språk är det användbart för alla elever, menar hon.

– Texter på internet kan man lyssna på med olika talsynteser för att skapa en ökad läsförståelse. Men vid sidan av att erbjuda eleverna verktyget kan det också vara viktigt att själv tänka på att använda talböcker kontinuerligt i sin undervisning.

Vid bedömningssituationer ska man ha fokus på att alla elever får möjlighet att visa upp sina kunskaper på de sätt de behöver, betonar Annika A Davidsson. Här kan formativ bedömning med mål som tydliggörs tillsammans med tidsenliga verktyg främja måluppfyllelsen.
När det gäller att ta emot individuella svar direkt från eleverna kring en uppgift eller om man vill ta reda på hur väl eleverna förstått ett moment, förespråkar Annika A Davidsson digitala responssystem som Mentimeter (finns både som gratis- och premiumversion) och Socrative (gratisprogram) hellre än handuppräckning.

– När läraren ställer en fråga i klassrummet är det ofta samma elever räcker upp handen varje gång. Vi vet att de allra flesta eleverna har kloka tankar och åsikter men alla kanske inte vågar svara muntligt. Därför borde vi övergå till sätt som tillåter att fler vågar komma till tals.

 

Digitala verktyg för tillgänglig miljö

Publicerad den av specialpedagogik för alla

Skolverket påpekar de möjligheter digitala verktyg har för att tillgängliggöra lärmiljön i den dagsaktuella nationella it-strategin. Jag kan bara säga, jag håller med. Det är något jag arbetat för tidigare genom Skoldatatek Umeå men som tyvärr inte finns kvar på samma sätt som tidigare. SPSM har haft en viktig roll för Skoldatatek i Sverige och förhoppningsvis kommer nu ökade möjligheter för att satsa även fortsättningsvis på komptenshöjande insatser gällande alternativa verktyg.

”Digitala verktyg för tillgänglig lärmiljö Digitala verktyg i lärandet kan göra undervisningen och den pedagogiska situationen tillgänglig för alla elever, oavsett funktionsförmåga. It kan vara helt avgörande för om en elev ska kunna nå kunskapskraven. En generell kunskap om digitala verktyg och dess möjligheter för ett tillgängligt lärande behöver ingå i alla förskollärares och lärares digitala kompetens. Samtidigt behöver varje skola också ha kompetens om alternativa verktyg för att kunna erbjuda alla elever en tillgänglig lärmiljö. SPSM bör ges i uppdrag att utforma en resurs som kan tillgodose skolpersonalens behov av stöd och kompetens. Sedan flera år har SPSM lämnat stöd till uppbyggnad av Skoldatatek eller liknande verksamhet som för närvarande finns i mer än hälften av landets kommuner. Skoldatatek är en övergripande kommunal verksamhet med syfte att skolpersonal ska kunna utveckla kompetens och arbetsmetoder samt kunskap om alternativa verktyg. SPSM bör fortsatt ha möjlighet att aktivt stödja och bidra till uppbyggnad av liknande verksamheter.” (Sid 34, http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf3621.pdf%3Fk%3D3621)

 

Specialpedagogik för alla – ett regeringsuppdrag

Publicerad den av specialpedagogik för alla

Kanske har ni uppmärksammat att regeringen nu driver en kompetensutvecklingssatsning för lärare i specialpedagogik. Nu börjar planeringen inför uppdraget. Imorgon, fredag deltar jag i Skolverkets referensgrupp där vi kommer att diskutera innehållet i denna nationella specialpedagogiksatsning.
Det här är bra, mycket bra. Det finns nämligen ett oändligt stort behov av kompetensutveckling inom specialpedagogik för lärare. Eller egentligen handlar det inte om specialpedagogik, det handlar om att möta olika barn och ungdomars behov utifrån deras individuella förutsättningar. Det handlar om att utgå från att alla barn gör rätt om de kan, om de har förutsättningar eller får stöd att lära sig strategier. Det handlar om att bredda stödtriangeln, att vidareutveckla den generella pedagogiken så att den ska passa så många som möjligt, att arbeta hälsofrämjande och förebyggande, att samverka och givetvis en del om även särskilt stöd, det som kommer efter det generella och efter olika anpassningar har provats och utvärderats. Specialpedagogiksatsningen ska vara verksamhetsnära och utgår från lärarnas behov. Vad är lärarnas behov? Ja, vad tycker ni lärare, eller ni specialpedagoger eller ni föräldrar att lärarnas behov är?
Några områden som jag speciellt kommer att framföra utvecklingsbehov av är; undervisning som är anpassad för olikhet, bemötande och barns och ungdomars delaktighet och inflytande samt ökad förståelse för olikhet och behov inom området neuropsykiatriska funktionsnedsättningar där både flickor och pojkar ofta far mycket illa och där många gånger icke utåtagerande barn inte upptäcks, ofta flickor.
Vad vill du att jag framför som behov? Skriv gärna några rader så kanske jag kan framföra det till Skolverket imorgon.
Regeringsuppdraget

 

Ett tydligt schema

Publicerad den av specialpedagogik för alla

Jag är speciellt intresserad av att omsätta specialpedagogiska anpassningar till den generella lärmiljön. Med det menar jag att göra saker tydligare så att fler kan ta del av det istället för att göra något särskilt av det. Ett sådant exempel är att utforma information eller kanske ett schema så att alla förstår det. Istället för att göra en otydlig information där några inte förstår och behöver särskilt anpassat schema eller kanske inte får någon anpassning och då istället missar vad som skulle förstås. Ett exempel för yngre barn är att sätta upp bilder som förklarar tid och  hur en samling går till. Ett förslag för lite äldre är att göra skolschema mer tydligt. Prestationsprinsen har bra förslag på hur ett tydligt schema kan utformas.

Föredrar man digitala kalendrar så kan samma sak göras i exempelvis Google calendar.

Läs hela inlägget av Prestationsprinsen

Livet som hemmasittare

Publicerad den av specialpedagogik för alla

Lina och många andra ungdomar stannar periodvis hemma från skolan, av olika anledningar. Det är en mycket svår tid för både ungdomen och dess familj. Det kan vara så att det inte känns möjligt att gå till skolan, kanske det skapar svår oro och ångest. För familjen som försöker få sitt barn till skolan skapas frustration, det kan vara helt omöjligt. Och kanske är det så att det är nödvändigt för ungdomen att få en tids vila, att skolan bättre behöver anpassas, att bemötande och relationer inte fungerar som de ska och att det är ungdomens lösning att bli hemma. Något skolan behöver göra är att reagera mycket snabbt vid frånvaro, det är ett tecken på att något är fel och det är av största vikt att det snabbt utreds så att hjälp kan sättas in. Skolan behöver också gå hem till barnet och familjen för samtal, ofta kan inte barnet komma till skolan. Här behövs gränsöverskridande arbete, att möta eleven hemma för samtal. Samt att även BUP och Socialtjänst kan stödja ungdomen i hemmet tills vidare. Vi behöver speciellt uppmärksamma elever inom npf där sociala möten, svårbegripliga uppgifter och koncentration gör tillvaron komplicerad och tröttsam. Att tidigt uppmärksamma och anpassa så att dessa elever slipper bränna ut sig i skolan. Det kan ta mycket lång tid att komma tillbaka och självkänslan åker i botten. Det är något som ingen ungdom ska behöva uppleva. Jag har själv liknande upplevelser, jag vet hur komplicerat det är vid ungdomars skolfrånvaro.

Se filmen om Lina

Fredrik Ahlén om att förebygga skomisslyckande

 

 

 

Ung med asperger?

Publicerad den av specialpedagogik för alla

Är du, eller känner du någon ung som har diagnosticerats med Aspergers syndrom? Då kanske denna webbutbildning kan passa. Webkursen, ett forskningsprojekt är tänkt som ett stöd till ungdomar och försöker besvara följande frågor:

Vad är ASD? Vad är autism? Asperger? Vad betyder det för mig?

http://www.ungochasperger.se/webbkursen-koll-p%C3%A5-asperger

 

Att bemöta och förebygga psykisk ohälsa

Publicerad den av specialpedagogik för alla

Psykisk ohälsa bland barn och ungdomar ökar. Speciellt bland flickor i tonåren. Elevhälsa och förskole- samt skolpersonal har ett gemensamt ansvar för både hälsa och lärande. Den psykiska ohälsan är ett trauma för det enskilda barnet och ungdomen som behöver hjälp. Den psykiska ohälsan förhindrar också möjligheter för lärandet och omöjliggör skolans lärandeuppdrag.
Att arbeta förebyggande innebär att upptäcka tidigt och att försöka hjälpa och förhindra att hinder och svårigheter uppstår. Det kan man göra genom kompetens om sårbarhet, om vilka som är mer sårbara för att utveckla ohälsa. En god lärmiljö och ett professionellt bemötande motverkar uppkomsten av psykisk ohälsa.
Vissa grupper är mer utsatta för  psykisk ohälsa än andra. Några av dessa grupper är:
Barn med ADHD och andra beteendeproblem
Ledsna barn
Barn med autism, Aspergers syndrom och andra autismspektrumtillstånd
Blyga och ängsliga barn
Barn som utsätts för fysiska övergrepp
Socialstyrelsen har gett ut 5 kunskapssammanfattningar om ovanstående grupper och om hur förskola och skola kan arbeta förebyggande. Kunskapssammanfattningarna försöker besvara följande frågor:
Hur kan du bemöta barn med tidiga tecken på psykisk ohälsa?
När kan barnen behöva hälso- och sjukvård?
Hur kan förskolan och skolan bidra till att barn med en psykisk ohälsa eller funktionsnedsättning får så bra förutsättningar som möjligt att utvecklas och lära sig nya saker?

 

Hur känns det att ha adhd eller asperger?

Publicerad den av specialpedagogik för alla

 

För att hjälpa barn och ungdomar behövs förståelse för olika människors behov och tänkande. Allt för ofta får barn höra, du kan om du bara vill, eller du är lat. Ett sätt att bättre förstå hur en funktionsnedsättning kan ställa till det i skolan är att prova på kognitionssimulatorn. Detta program ger oss en möjlighet att prova på en skolsituation med påverkan av olika funktionsnedsättningar som exempelvis adhd och autismspektrastörningar. Du lägger själv på de filter (funktionsnedsättingar) som du vill prova på. Lycka till i ditt lärande!

http://www.mfd.se/valfardsteknologi/i-skolan/kognitionssimulatorn/