Specialpedagogens kunskapsområde

Publicerad den av specialpedagogik för alla

Ansvaret för elevernas lärande , lärmiljö och utveckling har lärare, skolledare och elevhälsa tillsammans. Dessa olika professioner besitter olika kompetenser som alla behövs för att skapa en skola som matchar elevernas behov.
En nyckelkompetens för att skapa en skola för alla är specialpedagogen. Specialpedagogutbildningen infördes år 1990 i syfte att specialpedagoger skulle handleda lärare och arbeta skolutvecklande för att undervisningen och lärmiljön skulle bli mer anpassad till elevernas behov. Idag, 27 år senare kämpar fortfarande specialpedagoger med att få arbeta enligt sitt uppdrag för att skapa en professionell skola som möter alla barn och elevers behov.
Det vill säga att enligt examensbeskrivningen;

  • Leda utveckling av det pedagogiska arbetet med målet att kunna möta behoven hos alla barn och elever
  • Utveckla verksamhetens lärmiljöer
  • Identifiera och analysera svårigheter som uppstår i lärmiljön
  • Undanröja hinder i lärmiljön
  • Genomföra pedagogiska utredningar och analyser på organisations-, grupp- och individnivå
  • Föra kvalificerade samtal och vara rådgivare gällande pedagogiska frågor
  • Utforma och delta i arbetet med att genomföra åtgärdsprogram
  • Genomföra uppföljningar och utvärderingar

Fortfarande finns förväntningar om att specialpedagogen ska arbeta främst individuellt med fokus på enskilda elever snarare än utveckling av undervisning och lärmiljö.

Enligt enkätstudien Speciella yrken av Göransson m.fl.  framkommer att gruppen specialpedagoger representerar en tydlig relationell syn på skolproblematik. En majoritet anser att orsaker till skolsvårigheter är att skolan inte är tillräckligt anpassad för att möta elevers olikheter. Denna syn på skolsvårigheter delas inte av majoriteten av rektorer och kommunansvariga som anser att det främst är eleverna som har brister, inte skolan.
Studien visar att specialpedagogernas arbete till största del präglas av undervisning individuellt och i grupp. Verksamhetsutveckling och samverkan med skolledare är sällan förekommande. I studien diskuteras varför detta sker, varför specialpedagoger har svårt att göra anspråk på det område som de utbildats till. Faktorer som lyfts är exempelvis skollagens svaga skrivning gällande specialpedagoger i elevhälsan, samt genus, att 93% av specialpedagogerna är kvinnor.
Att bli specialpedagog innebär en lång utbildning, först en lärarexamen, sedan minst 3 års erfarenhet i yrkeslivet och därefter 1,5 år vidareutbildning på specialistnivå. Att efter en vidareutbildning inte uppleva sig få arbeta med vad som utbildningen leder till skapar frustration.

För att vända trenden behöver rollen stärkas, skolledare och specialpedagoger behöver arbeta tillsammans som parhästar. Skolledarens uppgift är att leda verksamheten mot målen. För att lyckas med sitt uppdrag att även se till att skolan har god kvalitet och är en trygg, stimulerande och lärande miljö behövs ett relationellt synsätt som möjliggör att fokus på vad som främjar lärande och vad som riskerar lärande i mötet mellan elev och lärmiljö studeras, analyseras och bearbetas. Det är ett område som specialpedagogen är utbildad att leda. Till sin hjälp har  skolledaren och specialpedagogen den övriga elevhälsan som är mycket viktiga för att utveckla lärmiljöns övriga områden såsom psykosociala faktorer och fysiska faktorer.

Vi i gruppen ”Specialpedagoger  för skolutveckling” arbetar för att stärka specialpedagogernas roll. Vi upplever en gemensam frustration över att möta okunskap om vår kompetens och vad vi utbildats för att göra. Behoven i skolan är massiva, det finns så mycket som kan utvecklas och förbättras för att barn och elever ska må bra och utvecklas i skolan,  i gemenskap.
Genom vår Facebooksida hoppas vi kunna sprida kunskap om professionen och goda skolutvecklande exempel. Om du som specialpedagog  vill skriva ett inlägg om hur du upplever din situation eller vill dela med dig av goda skolutvecklande arbetssätt så hör av dig till oss i gruppen. Vi kommer att publicera inlägg som uppmärksammar specialpedagogers situation samt inlägg som stärker professionen.

Kerstin Göransson, Gunilla Lindqvist, Nina Klang, Gunnlaugur Magnusson & Claes Nilholm, 2015. Speciella yrken? Specialpedagogers och speciallärares arbete och utbildning.

Skolans stora resursslöseri

Publicerad den av specialpedagogik för alla

 

Texten nedan är skriven av tankesmedjan Specialpedagoger för skolutveckling och är tänkt som ett inlägg i debatten för att bidra till ökad kunskap om specialpedagogens kompetens så att den används för att leda processer som handlar om skolutveckling. Om specialpedagogen används i skolutvecklingsarbete i enlighet med examensordningen, kommer skolan att kunna utvecklas med fokus på kunskapsutveckling och att främja ett livslångt lärande för alla. Specialpedagogens olika och fördjupade perspektiv är nödvändiga om vi menar allvar med en tillgänglig och inkluderande skola.

Missuppfattningar kring specialpedagogisk kompetens gör att utvecklingen stagnerar

I våras lämnade Skolkommissionen sitt slutbetänkande till ansvariga ministrar. I betänkandet understryker kommissionen att “den inkluderande princip svensk skola bygger på förutsätter att lärare har reella möjligheter att undervisa i elevgrupper som omfattar både låg- och högpresterande elever, både elever som behöver extra stöd och de elever som behöver extra utmaningar. Det kan handla om fler än en lärare i klassrummet, klasstorlek och tillgång till specialpedagogisk kompetens”. I sammanhanget går det inte att väja för frågan om vad specialpedagogisk kompetens egentligen innebär. Otydligheten kring specialpedagogisk kompetens och specialpedagogrollen leder till att specialpedagogens uppdrag ofta hamnar i det åtgärdande arbetet på individnivå. Prefixet “special” för tankarna till en slags specialist som har särskild kompetens att ta hand om elever som anses behöva specialarrangerad undervisning – ofta utanför ordinarie undervisning. Samtidigt vet vi genom forskning att det finns en direkt koppling mellan hur undervisningen är organiserad och i vilken utsträckning svårigheter uppstår. Vi ser att skolor lägger mycket tid och energi på arbetet med extra anpassningar. Eftersom extra anpassningar är en individinriktad åtgärd och inte ett förebyggande arbete, som vi hör att många tror, missar man det främjande arbetet med att skapa förutsättningar för lärande och utveckling för alla elever. Det resulterar i ett slöseri med kompetens, tid, pengar och möjligheter.

Resursslöseriet blir en ond spiral där alla resurser läggs på att åtgärda det som har fallerat. Lärare gör på egen hand bedömningar av elevers stödbehov och ger utifrån sina bedömningar uppdrag åt specialpedagoger och speciallärare när de anser att undervisningen inte längre kan möta elevens behov. Lärare får därmed bära ansvaret själva tills det inte längre går, därefter får specialpedagogen bära allt ansvar. En sådan arbetsmiljö är inte hanterbar för någon inblandad. I synnerhet inte för eleven som lär sig att misslyckanden är resultatet av personliga förutsättningar. Skolledare behöver mer stöd för att förstå hur lärarens och specialpedagogens samarbete bör utvecklas och förankras för att undvika att hamna i ständiga diskussionen om ansvar och vem som ska bära det.

Specialpedagogens kompetens enligt examensordningen

Utbildningen till specialpedagog, en tilläggsutbildning till lärarexamen på avancerad nivå, ger en yrkesexamen med ett tydligt uppdrag att leda utvecklingen av det pedagogiska arbetet med målet att skolan ska kunna möta alla elever. I examensordningen framgår att specialpedagogen besitter kompetensen att utifrån vetenskaplig grund identifiera, analysera och medverka i förebyggande arbete med att utveckla lärmiljöer som gör skolan tillgänglig för alla elever. Ett förebyggande arbete är inte möjligt utan att kartlägga, identifiera och analysera vad som behöver förebyggas och varför. Detta är en viktig del av den specialpedagogiska kompetensen.

I skollagen nämns yrkesprofessionen specialpedagoger inte alls. Skrivningen handlar istället om att det ska finnas tillgång till personer med specialpedagogisk kompetens i den samlade elevhälsan men utan att definiera innebörden i den specifika kompetensen. Skolkommissionen använder också begreppet specialpedagogisk kompetens utan att nämna specialpedagoger som yrkeskategori. Inte heller nämns specialpedagoger när fackförbunden diskuterar skolutveckling samtidigt som de i andra sammanhang trycker på att fler specialpedagoger behövs. Specialpedagoger är uppenbarligen en yrkesgrupp som å ena sidan har en kompetens som anses viktig för skolan, men som å andra sidan tappas bort. Examensordningens beskrivning av kompetensen har inte nått vare sig styrdokument, skoldebatt eller praktik.

Skollagen brister i röd tråd

Det hälsofrämjande och förebyggande arbetet är enligt lag den samlade elevhälsans främsta uppdrag. Samtidigt lagstadgas samarbete med elevhälsan endast vid utredning om särskilt stöd. Det gör att det uppstår en brist på röd tråd i elevhälsans uppdrag som viktig samarbetspartner i arbetet med att säkerställa tillgänglighet i skolans lärandeuppdrag.

Skollagen behöver formuleras om så att specialpedagogen tituleras i lagtexten på samma sätt som de övriga professionerna beskrivs med titlar. Styrdokumenten behöver också tydligare knyta den samlade elevhälsans professioner till elevernas kunskapsutveckling oavsett deras utgångsläge.

Vänd resursslöseriet genom samsyn och fokus på lärmiljö

I väntan på att lagtext och styrdokument utvecklas finns mycket vi kan göra i den vardagliga praktiken. Vi vill uppmana våra specialpedagog/speciallärarkollegor och skolledare att noga se över hur den specialpedagogiska kompetensen, såsom den beskrivs i examensordning och forskning, kan breddas och användas i det praktiska arbetet för en mer gynnsam lärmiljö som är pedagogiskt tillgänglig. Det kollegiala lärandet bygger på att utmana invanda föreställningar. Låt oss utmana den invanda föreställningen att lärare bedömer stödbehov och ger uppdrag till den samlade elevhälsan och specialpedagogen. Låt oss vända resursslöseriet till ett mer gynnsamt nyttjande av den specialpedagogiska kompetensen för alla våra elevers rätt till en likvärdig och tillgänglig utbildning.

Tankesmedjan Specialpedagoger för skolutveckling bevakar frågor om specialpedagogik utifrån ett tillgänglighets- och inkluderingsperspektiv genom att bidra med remissvar, publicera relevanta artiklar om forskning och beprövad erfarenhet och genom att arrangera mötesplatser för specialpedagoger och speciallärare för nätverkande i syfte att stärka professionen.

Annika Aspling Davidsson, specialpedagog Umeå

Anna Bengtsson, specialpedagog Göteborg

Ulrika Jonson, specialpedagog Stockholm

Malin Larsson, specialpedagog Stockholm

Maja Lindqvist, specialpedagog Stockholm

Helena Wallberg, specialpedagog Stockholm