Terminsstart – tid att planera ett inkluderande mottagande

Publicerad den av specialpedagogik för alla

polis

Semester och sommarlov börjar gå mot sitt slut för denna gång. Pedagoger, skolledare och elevhälsa återgår till arbetet för att förbereda sig för att ta emot barn och unga.
I denna stund är det passande att planera för mötet med barn och elever. Lärare och elevhälsa kan tillsammans planera och skapa minnesvärda och betydelsefulla mottaganden samt förekomma exkluderande stunder.

Det finns intressanta frågeställningar att diskutera med fokus på att skapa en inkluderande skolstart tex.

  • Hur skapas ett klimat där alla känner sig välkomna och trygga?
  • Hur kan vi skapa en ”vi”-känsla där alla känner sig sedda och delaktiga redan från första dagen?
  • Vad kan vi göra för de elever som inte dyker upp vid skolstart? De som finns kvar hemma. Hur kan vi kontakta dem? Kan vi förekomma att några stannar hemma?
  • Vad säger eleverna själva vid skolstarten om trygghet och välkomnande, vad gör att de känner sig trygga och välkomnade?
  • Vad kan en mentor göra för att skapa /upprätthålla en god relation?
  • Vad vet vi om våra barn och elever som kommer. Kan vi lära oss deras namn osv?
  • Hur möter vi föräldrar så att även de känner sig välkomna?
  • Hur vill du själv bli bemött efter din semester av dina kollegor?
  • Hur vill du bli bemött när du kommer till en ny arbetsplats? Kanske finns oro, ängslan men också förväntningar?
  • Vilka förväntningar har eleverna på det kommande läsåret?
  • Vilka visioner har de för sin framtid?
  • Vilka förväntningar har vi på de barn och unga som kommer?
  • Finns förutsättningar som motsvarar våra förväntningar?
  • Kanske ska den röda mattan rullas ut och stunden firas?

De första 10 minuterna i mötet med en ny lärare är av stor vikt för den framtida relationen. Se gärna kortfilmen  ”Så blir du en bra ledare i klassrummet” med Marcus Samuelsson, Universitetslektor i pedagogik angående fler tips för ett gott ledarskap.

 

Ung med asperger?

Publicerad den av specialpedagogik för alla

Är du, eller känner du någon ung som har diagnosticerats med Aspergers syndrom? Då kanske denna webbutbildning kan passa. Webkursen, ett forskningsprojekt är tänkt som ett stöd till ungdomar och försöker besvara följande frågor:

Vad är ASD? Vad är autism? Asperger? Vad betyder det för mig?

http://www.ungochasperger.se/webbkursen-koll-p%C3%A5-asperger

 

YAM, ett hälsofrämjande program för unga

Publicerad den av specialpedagogik för alla

Kan Yam,  Youth Aware of Mental health vara ett välfungerande preventivt program för psykisk ohälsa?
Yam ska utprovas under 2016 i Stockholms skolor. Det blir intressant att följa resultaten av dessa interventioner. Programmet består av sex områden nämligen; vad är psykisk hälsa, självhjälpsråd, stress och kriser, depressioner och självmordstankar, att hjälpa en kompis som har det svårt och vem kan jag be om råd.

Läs mer om YAM

DSC_7584

 

 

Är DISA ett bra verktyg för att motverka depression?

Publicerad den av specialpedagogik för alla
Att använda olika standardiserade och strukturerade program kan vara ett sätt att försöka förebygga psykisk ohälsa. DISA har utvärderats av forskare med lite olika resultat.

DISA (Depressive symptoms In Swedish Adolescents) har Pernilla Garmy  utvärderat för att ta reda på programmets effektivitet för att motverka depressiva symptom, ledares och elevers upplevelser av programmet samt dess kostnadseffektivitet. På 90-talet tog hälsomyndigheten i Stockholm fram detta material genom att utgå från den amerikanska metoden CWS och anpassa den till svenska förhållanden. Programmet DISA genomförs under 10 veckor. Intervjuer med elever påvisar att de flesta elever fått användbara verktyg för att hantera stress och påfrestningar enligt Garmy. Men, eleverna ansåg också att programmet hade varit bättre om det varit mer hälsofrämjande och lyft fram positiva delar snarare än att utgå från problem.Efter programmets slut hade ungdomarna mindre depressiva symptom än före programmet. Programmet har även visat sig vara kostnadseffektivt menar Garmy.
http://www.skolporten.se/forskning/avhandling/halsopromotion-skolan-utvardering-av-disa-ett-program-att-forebygga-depressiva-symtom-hos-ungdomar/

DISA har kritiserats av andra forskare för sitt patogena perspektiv som kan leda till att problem skapas och för att utgå från ett färdigt koncept snarare än från aktuella behov. Det är viktigt att kritiskt granska olika preventiva program. Vilket fokus har de? Är fokus på individens problem, på det som behöver samtalas om, bygger de på det friska, vem blir problembärare, är det ett individfokus eller finns även ett samhälls-, lärmiljö- och socialt fokus? Läs mer om ett kritiskt perspektiv angående DISA i Lindholms avhandling.
http://www.skolporten.se/forskning/intervju/varderingar-praglar-program-mot-psykisk-ohalsa-unga/

Så frågan kvarstår. Är DISA ett bra verktyg för att motverka depression?

DSC_7512

Psykisk ohälsa och främjande arbete

Publicerad den av specialpedagogik för alla

Det saknas ett språk.
Ett språk för barn och ungdomar som inte mår bra.
Barn och unga i skolan vet att feber är ett symptom som vi lyssnar på och medför att man får vara hemma och vila. Men, man får inte feber av psykisk ohälsa, fast man blir väldigt sjuk. Jag har varit med om föräldrar som tagit feber på sitt barn och sagt att om du inte har feber är du inte sjuk. I all välmening, men som inte förstått vad symptomen betyder. Ont i huvudet, ont i magen,ångest, inte kunna gå till skolan. Vad ska då barnet säga om inte föräldern förstår, eller om inte skolpersonalen förstår?
Det saknas ett språk för när man har ont i själen, den psykiska ohälsan. Ett språk som hjälper barn och ungdomar att sätta ord på hur de mår. När ungdomar stannar hemma från skolan kallas de för skolkare, hemmasittare, de kanske säger till sina kompisar att de har feber eller att skolan är skit. Kanske är det så att de inte mår psykiskt bra, att de är stressade, utbrända, har ångest, är deprimerade men vet inte hur de ska förmedla detta. Att bli kallade hemmasittare eller skolkare eller en så´n som bryter lagen är inte direkt en hjälp. Det gör det ännu svårare att förmedla. Kanske någon elev har tur, påvisar ont i magen och ont i huvudet och att  någon förstår att det kan vara psykosomatiskt. Att det beror på något som snabbt behöver redas ut. Kanske behövs en sjukskrivning, men just ja, barn och ungdomar sjukskrivs inte…ja, det är inte lätt att vara liten och ha ont i själen. Vi behöver ge barnen och ungdomarna ett språk. Det är vanligt att depressiva symptom förblir oupptäckta, Det kan visa sig som skolvägran, ätstörningar, ångest, svårt att klara skolan osv. symptom som inte alltid definieras som tecken på depression (Garmyr 2016 genom Merikangas m.fl. 2010 ochThapar m.fl. 2012).

Jag vill att vi hjälps åt att ge barn och unga ett språk. Språket om hälsan, vad innebär god hälsa och välbefinnande? Hur gör jag för att uppnå en god hälsa? Vad kan lärare och annan skolpersonal bidra med? Hur känns det när hälsan inte är bra? Vad innebär psykisk ohälsa?Vad kan jag då säga och göra?
En bra början för skolan är att arbeta fokuserat med både hälsa och lärande. Med faktorer som skapar välbefinnande och möjliggör lärandet. Det är just dessa faktorer som utgör grunden elevhälsans hälsofrämjande arbete i samverkan med lärare.  Lärare och elevhälsa ska samverka för både hälsa och lärande. Systematiskt. Steg 1 är att tydliggöra vad ett främjande arbete betyder, elevhälsans och lärares främjande uppdrag, fokus på både hälsa och lärande (före problem uppstår), tydliggöra vilka faktorer som påverkar hälsa och lärande enligt forskning och därefter arbeta mot gemensamma mål, systematiskt.

utveckling

 

Att arbeta hälsofrämjande

Publicerad den av specialpedagogik för alla

Att arbeta hälsofrämjande innebär att identifiera och vidareutveckla friskfaktorer. Friskfaktorer, faktorer som bibehåller vår goda hälsa.
Att vi är bra på att identifiera problem det vet vi redan. Något gör att vi uppehåller oss mer med att uppmärksamma och tala om problem och det som inte fungerar. Men vad är det då som gör att det fungerar, att vi mår bra och utvecklas? Enligt Antonovskys forskning är det känsla av sammanhang, att händelser känns förutsägbara och begripliga, att resurser för att möta dessa händelser finns tillgängliga och att dessa resurser som krävs är utmaningar som är värda investering och engagemang. Hm, vad innebär det? Att barnet, eleven förstår vad som krävs och varför, känner kraft att möta de utmaningar som ges i skolan för att det är värt något i barnets/elevens liv? Personligen så har jag den känslan när jag själv sitter som ”kapten på min båt”. Vet vad jag är intresserad av, gör sådant som väcker mitt intresse, känner att det leder till utveckling och tar ansvarsfulla beslut som påverkar mitt liv. I skolan talar om vikten av delaktighet, inflytande, utveckling och lärande.
Jag tänker så här, kan vi börja identifiera och samla på friskfaktorer? Verkligen sätta ord på vad det är. När fungerar det bra? Varför då? Kan jag göra det igen? Delger vi varandra detta? När då? Kan vi inspirera varandra att utveckla framgångssituationer? Tänk om vi fick skryta oss varma på föräldramöten om dessa situationer, framhålla elever, lärare, stunder, sätta guldkant på tillvaron.
För ibland går livet för fort, information strömmar till oss, och det händer nog, ibland, att vi missar det viktigaste av allt. Att leva, vara friska och känna glädje, tillsammans. Att bygga en skola på en stabil grund, hinner vi det? Kommer vi ihåg vad det innebär?Hund1