Främja närvaro

Att arbeta för att behålla elever i skolan är enklare än att arbeta för att få tillbaka elever som stannat hemma. Även fast så är fallet så har fokus ett flertal år riktats på att utveckla arbetssätt för att få tillbaka elever i skolan. Alltså ett akut åtgärdande arbetssätt. Detta istället för att bli experter på att behålla elever i skolan, något som också förhindrar att elever hamnar i ohälsa. Denna felvridning av fokus uppmärksammade jag för flera år sedan under ett projekt som även det hade fokus på att få tillbaka elever till skolan. Ja, det är viktigt och det är bra. Men, så länge vi inte stoppar inflödet av elever till gruppen som ibland kallas för ”hemmasittare” så spelar det inte så stor roll på hur bra vi är på att få dem tillbaka, nya faller ständigt ut igen…
Nej, jag har i ett flertal år påpekat och arbetat för att vända olika processer, sent åtgärdande processer till att bli förebyggande och främst främjande. Något som inte är enkelt, men ack så viktigt. Och, så glad jag blev när jag såg forskningsöversikten ”What it takes to keep children in school: a research review”, av Britten Ekstrand. Vilken lycka att läsa en forskningsöversikt inriktad på kunskap som hjälper oss att arbeta främjande.

Vad säger då denna forskningsöversikt att vi ska göra för att behålla elever i skolan, jo, vi behöver arbeta mer med att:

  • Utveckla respektfulla relationer mellan lärare och elever
  • Positivt klimat
  • Trygghet
  • Förbättrat stöd i att utveckla kärnkompetenser tex studieteknik, problemlösning
  • Bättre implementering av IKT i skolan

Källa: SPSM, konsten att behålla elever i skolan, https://www.spsm.se/stod/forskning-och-utveckling/forskning/intervjuer/konsten-att-behalla-elever-i-skolan/

 

Främjande arbete

Lärare har ett uppdrag att arbeta främjande med lärande.
Elevhälsan har ett uppdrag att arbeta främst förebyggande och hälsofrämjande.
Samtliga har ett uppdrag att arbeta mot skolans mål.
Desto senare i händelsekedjan man kommer in, desto sämre mår barn och unga och desto svårare är det att hjälpa barnet. Självklart ska vi göra allt vi kan för att komma in tidigt i händelsekedjan, där vi skapar förutsättningar för lärande och välbefinnande!

Så hur gör man?
Vad ska jag göra i mitt främjande arbete?
Hur tar jag mig dit?
bild mål
Bilden är lånad av en vän till mig

En målbild är bra att ha vid ett förändringsarbete. Var vill du komma?
Är det så att  målet är att arbeta enligt skollagen (klok tanke), främst förebyggande och hälsofrämjande? ( Alltså vid en heltid minst 3 av 5 dagar i veckan.) Men, verkligheten kanske är att du inte vet om du alls arbetar hälsofrämjande.  Då kan du sätta upp följande delmål;
1. Jag ska ta reda på vad det innebär att arbeta hälsofrämjande mot skolans mål. (Det är fortfarande nytt, det är helt ok att inte känna sig säker på detta!!!!!!).
2. Jag ska börja med att sätta av en dag i veckan till främjande arbete, det börjar med att jag ska lära mig om vad jag behöver göra.
3.Jag ska informera min chef och mina kollegor om jag ämnar arbeta enligt skollagen. (Är du motiverad till att förändra kommer du att dra med dig kollegor som blir nyfikna på vad du gör och hur du gör.

Måltriangel
Störst yta har det främjande arbetet, det är också grundläggande, i mitten kommer förebyggande och längst upp med absolut minst yta är det åtgärdande arbetet.

triangel
Så där ja, nu finns ett mål och några delmål. Det är en bra start. Fundera även på hur lång tid det får ta tills du är framme vid huvudmålet; minst 3 av 5 dagar i veckan med ett innehåll som stödjer skolans mål. Får det ta en termin, ett läsår, eller 2 månader?

Ett huvudbry för mig är att det i läroplanen står följande: Rektors ansvar ”Undervisningen och elevhälsans verksamhet utformas så att eleverna får det särskilda stöd och den hjälp de behöver”. Det är bra, på sätt och vis. Men, varför står det inte att det är rektors ansvar att utforma elevhälsan enligt uppdragsbeskrivningen som finns i skollagen. Att utforma den till att vara främst förebyggande och hälsofrämjande, där en av uppgifterna är att… eleverna får det särskilda stöd och den hjälp de behöver. Det tycker jag hade varit en bättre formulering. Det trycker nämligen på att insatser ska sättas in tidigt, helst före problem uppstår. Att elevhälsans professioner ska nyttjas genom samverkan med lärare för att göra en skola till den bästa möjliga. Där barn och unga får uppleva, träna och  lära sig om välbefinnande och lärande. Där elevhälsa och lärare arbetar tillsammans med de faktorer som verkligen påverkar BÅDE hälsa och lärande, systematiskt. Och därmed undviker att hamna i ”Riskhjulet”:

 

Riskhjulet

Elevhälsan behövs i skolan, i det främjande och förebyggande arbetet, främst. Precis som uppdraget är formulerat i skollagen. Skolinspektionen och andra studier visar att Elevhälsan generellt arbetar mest åtgärdande, att de har svårt att vinna mark gällande det främjande och förebyggande arbetet. Den goda viljan finns, men det blir liksom inte av. Elevhälsan hamnar i ett riskhjul. Ett riskhjul som riskerar elevers lärande om vad de behöver för att må bra och kunna lära sig saker i skolan. För att visa hur jag tänker har jag skapat en bild av riskhjulet.

riskhjulet
En elevhälsa som arbetar mest åtgärdande möter barn och unga när de redan är i psykisk ohälsa och har då förmodligen även svårt att nå målen. Skadan är således redan skedd, vi har en elev som far illa. Elevhälsan gör allt de kan i detta sena läge och många gånger leder det till att barnet/ungdomen skickas vidare till landstinget, kanske barn- och ungdomspsykiatrin där en större utredning,  vård och behandling kan utföras, något elevhälsan inte får eller ska göra. Barnet/ungdomen får stöd och hjälp från landstinget. Kanske av en psykolog, en läkare, en kurator, arbetsterapeut eller alla tillsammans. Och vad händer, jo, steg 1 är att säkerställa elevens mående, på basnivå, det vill säga sömn, mat, fysisk aktivitet, föräldrarelationer, kamratskap, självkänsla, sammanhang och delaktighet att styra sitt eget liv. Alltså, barn och unga skickas till vården för hjälp och den hjälp de får skulle istället till stor del kunna utföras genom det främjande, grundläggande arbete som elevhälsan inte hinner med eller saknar verktyg och lokalt direktiv för att utföra. Att lära barn och unga vad de behöver för att må bra, livsstrategier. När barnet/ungdomen sedan mår lite bättre så kommer barnet tillbaka till skolan och möter återigen den miljö som förmodligen var bidragande till den psykiska ohälsan, som elevhälsan kanske inte heller hinner med att förebygga. Det för att de har fullt upp att arbeta åtgärdande. Det kallar jag för riskhjulet!
Givetvis ser det inte ut på detta vis överallt, men det gör det på flertalet orter. Elevhälsan har massor av kompetens som kan användas mer effektivt än vad som görs idag.

 

Gympaläraren!

Gympaläraren, Kalle Zackari Wahlström, vilken fantastisk pedagog. Oerhört professionell, kanske utan att han vet om det?  Jag blev rörd till tårar när jag ser Kalle Zackari Wahlström rädda några elever från psykisk ohälsa. Han gör det med bravur, med hela sitt hjärta och hela sin kompetens. Underbart!!!!
Gympaläraren är ett tv-program där Kalles mål är att få alla barn aktiva. I avsnitt 3 får vi ta del av mötet mellan Kalle och några ungdomar som inte känner sig delaktiga på gymnastiklektionerna. Kalle möter eleverna utifrån deras behov och leder dem till läroplanens kunskapskrav på ett mycket professionell sätt. Se programmet om ni inte redan har gjort det. Jag lider med ungdomarna i den situation de är när programmet visas, men det blir bättre!

Alla elever kunde inte ta till sig undervisningen som gavs, svåra röriga instruktioner, utgick inte från alla elevers behov, förstod inte olika förutsättningar, behov och funktionsnedsättningar, saknade kompetens och stöd till kompetens. Hade inte ett hälsofrämjande förhållningssätt. Det här är vad som händer när kompetensen saknas. Elever tappar tron på sig själva, blir utåtagerande eller frånvarande från lektioner, det är elevernas lösning på den icke inkluderande och tillgängliga undervisningen. Gympaläraren fick arbeta åtgärdande, det hade blivit akuta problem pga den otillgängliga undervisningen. Detta hade kunnat förebyggas genom att lägga upp instruktioner och aktiviteter så att alla förstod och kände sig delaktiga. I detta fall hade en kartläggning på gruppnivå varit givande, vad fungerar bra, vad behöver förändras så att alla känner sig delaktiga, ta reda på elevernas behov och vad de själva uttrycker, ge inflytande och förändra undervisningen därefter. Om detta hade gjorts kanske inte dessa elever hade behövt gå igenom de känslor och den utanförskap som de tvingats utstå. Vilken tur att ”Gympaläraren” tog tag i situationen, vad hade annars hänt? En till hemmasittare? Psykisk ohälsa..det som inte får hända!

http://www.svtplay.se/video/6995881/gympalararen/gympalararen-avsnitt-3

Kanske säger ni när ni sett programmet, ”Ja, det var verkligen bra, suveränt jobbat av Kalle!”. Men vad var det egentligen han gjorde? Jag kunde inte motstå att göra en professionell analys av vad han egentligen gjorde som var bra.

  • Fokus på både kunskapskrav, värden och normer – hela läroplanen!
  • Positiv nära relation mellan lärare och elev
  • Salutogent förhållningssätt
  • Öppen och fungerande kommunikation
  • Utgå från elevbehov, förutsättningar, behov och motivation
  • Flexibla undervisningslösningar
  • Idrottsläraren tar ansvaret för att alla ska lyckas
  • Höga förväntningar på att alla ska lyckas
  • Uppmuntran till elevdelaktighet
  • Visa tolerans, empati och intresse för samtliga elever
  • Återkoppling till eleven utifrån kunskapskrav
  • Kännedom och vilja att möta eleven
  • Motiverande, omhändertagande och pådrivande
  • Involvera eleverna i undervisningen
  • Ge ansvar
  • Tydliggör kunskapskrav
  • Fokus på undervisning och repetition
  • Elever lär varandra
  • Undvikande av ”eget arbete”, leder lärandet, ”tar eleverna i handen”
  • Snabb och positiv feedback
  • Fysisk aktivitet, målet är varje dag

En intressant reflektion. Är detta specialpedagogik eller vanlig pedagogik, var går gränsen? Något att samtala om tycker jag. Specialpedagogik förklaras ibland som … det som behövs när den vanliga pedagogiken inte räcker till..och ofta nämns också det som är bra för några är bra för alla. Vad av ovanstående skulle ni säga vara specialpedagogik och vad är vanlig pedagogik? Intressant, eller hur!

 

 

 

 

Uppmärksamhet

Gordon Neufeld, utvecklingspsykolog menar att uppmärksamhetsproblematik kan bero på mognad och att en stark anknytning, goda sociala relationer kan vara den bästa hjälpen. Goda sociala relationer, anknytning till vuxna, föräldrar eller kanske en lärare vet vi genom forskning är hälsofrämjande, något alla behöver för att må bra. Det är en skyddsfaktor som hjälper oss att klara olika risker som vi utsätts för. Speciellt viktigt är det för barn och ungdomar i olika svårigheter. Det blir ett skydd, en viktig sköld.
Se gärna Gordon Neufelds inspelade föreläsningar om hans syn på uppmärksamhetsproblematik och om hur god anknytning är av största vikt för att motverka svårigheterna. Föreläsningarna är i fyra delar. I sista avsnittet berättar Gordon om hur viktigt det är att barnet/ungdomen får visa sina känslor och om hur goda relationer skapar en sköld för olika risker.

UR – Varför lyssnar inte Kalle, del 4

 

Livet som hemmasittare

Lina och många andra ungdomar stannar periodvis hemma från skolan, av olika anledningar. Det är en mycket svår tid för både ungdomen och dess familj. Det kan vara så att det inte känns möjligt att gå till skolan, kanske det skapar svår oro och ångest. För familjen som försöker få sitt barn till skolan skapas frustration, det kan vara helt omöjligt. Och kanske är det så att det är nödvändigt för ungdomen att få en tids vila, att skolan bättre behöver anpassas, att bemötande och relationer inte fungerar som de ska och att det är ungdomens lösning att bli hemma. Något skolan behöver göra är att reagera mycket snabbt vid frånvaro, det är ett tecken på att något är fel och det är av största vikt att det snabbt utreds så att hjälp kan sättas in. Skolan behöver också gå hem till barnet och familjen för samtal, ofta kan inte barnet komma till skolan. Här behövs gränsöverskridande arbete, att möta eleven hemma för samtal. Samt att även BUP och Socialtjänst kan stödja ungdomen i hemmet tills vidare. Vi behöver speciellt uppmärksamma elever inom npf där sociala möten, svårbegripliga uppgifter och koncentration gör tillvaron komplicerad och tröttsam. Att tidigt uppmärksamma och anpassa så att dessa elever slipper bränna ut sig i skolan. Det kan ta mycket lång tid att komma tillbaka och självkänslan åker i botten. Det är något som ingen ungdom ska behöva uppleva. Jag har själv liknande upplevelser, jag vet hur komplicerat det är vid ungdomars skolfrånvaro.

Se filmen om Lina

Fredrik Ahlén om att förebygga skomisslyckande

 

 

 

Ung med asperger?

Är du, eller känner du någon ung som har diagnosticerats med Aspergers syndrom? Då kanske denna webbutbildning kan passa. Webkursen, ett forskningsprojekt är tänkt som ett stöd till ungdomar och försöker besvara följande frågor:

Vad är ASD? Vad är autism? Asperger? Vad betyder det för mig?

http://www.ungochasperger.se/webbkursen-koll-p%C3%A5-asperger

 

Att bemöta och förebygga psykisk ohälsa

Psykisk ohälsa bland barn och ungdomar ökar. Speciellt bland flickor i tonåren. Elevhälsa och förskole- samt skolpersonal har ett gemensamt ansvar för både hälsa och lärande. Den psykiska ohälsan är ett trauma för det enskilda barnet och ungdomen som behöver hjälp. Den psykiska ohälsan förhindrar också möjligheter för lärandet och omöjliggör skolans lärandeuppdrag.
Att arbeta förebyggande innebär att upptäcka tidigt och att försöka hjälpa och förhindra att hinder och svårigheter uppstår. Det kan man göra genom kompetens om sårbarhet, om vilka som är mer sårbara för att utveckla ohälsa. En god lärmiljö och ett professionellt bemötande motverkar uppkomsten av psykisk ohälsa.
Vissa grupper är mer utsatta för  psykisk ohälsa än andra. Några av dessa grupper är:
Barn med ADHD och andra beteendeproblem
Ledsna barn
Barn med autism, Aspergers syndrom och andra autismspektrumtillstånd
Blyga och ängsliga barn
Barn som utsätts för fysiska övergrepp
Socialstyrelsen har gett ut 5 kunskapssammanfattningar om ovanstående grupper och om hur förskola och skola kan arbeta förebyggande. Kunskapssammanfattningarna försöker besvara följande frågor:
Hur kan du bemöta barn med tidiga tecken på psykisk ohälsa?
När kan barnen behöva hälso- och sjukvård?
Hur kan förskolan och skolan bidra till att barn med en psykisk ohälsa eller funktionsnedsättning får så bra förutsättningar som möjligt att utvecklas och lära sig nya saker?

 

Samordnade insatser – SIP

Ibland behövs stödinsatser från många olika håll, inte endast från skolan. Det kan vara så att ett barn och dess familj behöver insatser från både skola, Barn- och ungdomspsykiatri, habilitering och Socialtjänst. För familjen så är det svårt att hålla ihop olika instanser från olika myndigheter, det är tidskrävande och ofta förvirrande. Den ena handen vet inte vad den andra gör. När både Landsting och Socialtjänst eller fler är inblandade så är det fördelaktigt att utarbeta en SIP. Det är en samordnad individuell plan där alla parter tillsammans gör en plan för olika insatser och tydliggör vem som ansvarar för vad. Många känner fortfarande inte till SIP eller känner till det men informerar inte om att det finns. Det är ett stort stöd för både barn och föräldrar samt skola, så be om att en SIP ska upprättas.

http://www.psynk.se/

 

Hur känns det att ha adhd eller asperger?

 

För att hjälpa barn och ungdomar behövs förståelse för olika människors behov och tänkande. Allt för ofta får barn höra, du kan om du bara vill, eller du är lat. Ett sätt att bättre förstå hur en funktionsnedsättning kan ställa till det i skolan är att prova på kognitionssimulatorn. Detta program ger oss en möjlighet att prova på en skolsituation med påverkan av olika funktionsnedsättningar som exempelvis adhd och autismspektrastörningar. Du lägger själv på de filter (funktionsnedsättingar) som du vill prova på. Lycka till i ditt lärande!

http://www.mfd.se/valfardsteknologi/i-skolan/kognitionssimulatorn/