Skolans stora resursslöseri

 

Texten nedan är skriven av tankesmedjan Specialpedagoger för skolutveckling och är tänkt som ett inlägg i debatten för att bidra till ökad kunskap om specialpedagogens kompetens så att den används för att leda processer som handlar om skolutveckling. Om specialpedagogen används i skolutvecklingsarbete i enlighet med examensordningen, kommer skolan att kunna utvecklas med fokus på kunskapsutveckling och att främja ett livslångt lärande för alla. Specialpedagogens olika och fördjupade perspektiv är nödvändiga om vi menar allvar med en tillgänglig och inkluderande skola.

Missuppfattningar kring specialpedagogisk kompetens gör att utvecklingen stagnerar

I våras lämnade Skolkommissionen sitt slutbetänkande till ansvariga ministrar. I betänkandet understryker kommissionen att “den inkluderande princip svensk skola bygger på förutsätter att lärare har reella möjligheter att undervisa i elevgrupper som omfattar både låg- och högpresterande elever, både elever som behöver extra stöd och de elever som behöver extra utmaningar. Det kan handla om fler än en lärare i klassrummet, klasstorlek och tillgång till specialpedagogisk kompetens”. I sammanhanget går det inte att väja för frågan om vad specialpedagogisk kompetens egentligen innebär. Otydligheten kring specialpedagogisk kompetens och specialpedagogrollen leder till att specialpedagogens uppdrag ofta hamnar i det åtgärdande arbetet på individnivå. Prefixet “special” för tankarna till en slags specialist som har särskild kompetens att ta hand om elever som anses behöva specialarrangerad undervisning – ofta utanför ordinarie undervisning. Samtidigt vet vi genom forskning att det finns en direkt koppling mellan hur undervisningen är organiserad och i vilken utsträckning svårigheter uppstår. Vi ser att skolor lägger mycket tid och energi på arbetet med extra anpassningar. Eftersom extra anpassningar är en individinriktad åtgärd och inte ett förebyggande arbete, som vi hör att många tror, missar man det främjande arbetet med att skapa förutsättningar för lärande och utveckling för alla elever. Det resulterar i ett slöseri med kompetens, tid, pengar och möjligheter.

Resursslöseriet blir en ond spiral där alla resurser läggs på att åtgärda det som har fallerat. Lärare gör på egen hand bedömningar av elevers stödbehov och ger utifrån sina bedömningar uppdrag åt specialpedagoger och speciallärare när de anser att undervisningen inte längre kan möta elevens behov. Lärare får därmed bära ansvaret själva tills det inte längre går, därefter får specialpedagogen bära allt ansvar. En sådan arbetsmiljö är inte hanterbar för någon inblandad. I synnerhet inte för eleven som lär sig att misslyckanden är resultatet av personliga förutsättningar. Skolledare behöver mer stöd för att förstå hur lärarens och specialpedagogens samarbete bör utvecklas och förankras för att undvika att hamna i ständiga diskussionen om ansvar och vem som ska bära det.

Specialpedagogens kompetens enligt examensordningen

Utbildningen till specialpedagog, en tilläggsutbildning till lärarexamen på avancerad nivå, ger en yrkesexamen med ett tydligt uppdrag att leda utvecklingen av det pedagogiska arbetet med målet att skolan ska kunna möta alla elever. I examensordningen framgår att specialpedagogen besitter kompetensen att utifrån vetenskaplig grund identifiera, analysera och medverka i förebyggande arbete med att utveckla lärmiljöer som gör skolan tillgänglig för alla elever. Ett förebyggande arbete är inte möjligt utan att kartlägga, identifiera och analysera vad som behöver förebyggas och varför. Detta är en viktig del av den specialpedagogiska kompetensen.

I skollagen nämns yrkesprofessionen specialpedagoger inte alls. Skrivningen handlar istället om att det ska finnas tillgång till personer med specialpedagogisk kompetens i den samlade elevhälsan men utan att definiera innebörden i den specifika kompetensen. Skolkommissionen använder också begreppet specialpedagogisk kompetens utan att nämna specialpedagoger som yrkeskategori. Inte heller nämns specialpedagoger när fackförbunden diskuterar skolutveckling samtidigt som de i andra sammanhang trycker på att fler specialpedagoger behövs. Specialpedagoger är uppenbarligen en yrkesgrupp som å ena sidan har en kompetens som anses viktig för skolan, men som å andra sidan tappas bort. Examensordningens beskrivning av kompetensen har inte nått vare sig styrdokument, skoldebatt eller praktik.

Skollagen brister i röd tråd

Det hälsofrämjande och förebyggande arbetet är enligt lag den samlade elevhälsans främsta uppdrag. Samtidigt lagstadgas samarbete med elevhälsan endast vid utredning om särskilt stöd. Det gör att det uppstår en brist på röd tråd i elevhälsans uppdrag som viktig samarbetspartner i arbetet med att säkerställa tillgänglighet i skolans lärandeuppdrag.

Skollagen behöver formuleras om så att specialpedagogen tituleras i lagtexten på samma sätt som de övriga professionerna beskrivs med titlar. Styrdokumenten behöver också tydligare knyta den samlade elevhälsans professioner till elevernas kunskapsutveckling oavsett deras utgångsläge.

Vänd resursslöseriet genom samsyn och fokus på lärmiljö

I väntan på att lagtext och styrdokument utvecklas finns mycket vi kan göra i den vardagliga praktiken. Vi vill uppmana våra specialpedagog/speciallärarkollegor och skolledare att noga se över hur den specialpedagogiska kompetensen, såsom den beskrivs i examensordning och forskning, kan breddas och användas i det praktiska arbetet för en mer gynnsam lärmiljö som är pedagogiskt tillgänglig. Det kollegiala lärandet bygger på att utmana invanda föreställningar. Låt oss utmana den invanda föreställningen att lärare bedömer stödbehov och ger uppdrag till den samlade elevhälsan och specialpedagogen. Låt oss vända resursslöseriet till ett mer gynnsamt nyttjande av den specialpedagogiska kompetensen för alla våra elevers rätt till en likvärdig och tillgänglig utbildning.

Tankesmedjan Specialpedagoger för skolutveckling bevakar frågor om specialpedagogik utifrån ett tillgänglighets- och inkluderingsperspektiv genom att bidra med remissvar, publicera relevanta artiklar om forskning och beprövad erfarenhet och genom att arrangera mötesplatser för specialpedagoger och speciallärare för nätverkande i syfte att stärka professionen.

Annika Aspling Davidsson, specialpedagog Umeå

Anna Bengtsson, specialpedagog Göteborg

Ulrika Jonson, specialpedagog Stockholm

Malin Larsson, specialpedagog Stockholm

Maja Lindqvist, specialpedagog Stockholm

Helena Wallberg, specialpedagog Stockholm

Terminsstart – tid att planera ett inkluderande mottagande

polis

Semester och sommarlov börjar gå mot sitt slut för denna gång. Pedagoger, skolledare och elevhälsa återgår till arbetet för att förbereda sig för att ta emot barn och unga.
I denna stund är det passande att planera för mötet med barn och elever. Lärare och elevhälsa kan tillsammans planera och skapa minnesvärda och betydelsefulla mottaganden samt förekomma exkluderande stunder.

Det finns intressanta frågeställningar att diskutera med fokus på att skapa en inkluderande skolstart tex.

  • Hur skapas ett klimat där alla känner sig välkomna och trygga?
  • Hur kan vi skapa en ”vi”-känsla där alla känner sig sedda och delaktiga redan från första dagen?
  • Vad kan vi göra för de elever som inte dyker upp vid skolstart? De som finns kvar hemma. Hur kan vi kontakta dem? Kan vi förekomma att några stannar hemma?
  • Vad säger eleverna själva vid skolstarten om trygghet och välkomnande, vad gör att de känner sig trygga och välkomnade?
  • Vad kan en mentor göra för att skapa /upprätthålla en god relation?
  • Vad vet vi om våra barn och elever som kommer. Kan vi lära oss deras namn osv?
  • Hur möter vi föräldrar så att även de känner sig välkomna?
  • Hur vill du själv bli bemött efter din semester av dina kollegor?
  • Hur vill du bli bemött när du kommer till en ny arbetsplats? Kanske finns oro, ängslan men också förväntningar?
  • Vilka förväntningar har eleverna på det kommande läsåret?
  • Vilka visioner har de för sin framtid?
  • Vilka förväntningar har vi på de barn och unga som kommer?
  • Finns förutsättningar som motsvarar våra förväntningar?
  • Kanske ska den röda mattan rullas ut och stunden firas?

De första 10 minuterna i mötet med en ny lärare är av stor vikt för den framtida relationen. Se gärna kortfilmen  ”Så blir du en bra ledare i klassrummet” med Marcus Samuelsson, Universitetslektor i pedagogik angående fler tips för ett gott ledarskap.

 

Spelregler i klassrummet

Den viktigaste länken till lärandet och studiero är lärarens kompetens, ledarskap och att alla elever är sysselsatta i någon lärprocess.
Som stöd för lärarens ledarskap, för att förtydliga vad som är viktigt så behövs spelregler i klassrummet… Men, de ska vara väl genomtänkta och bearbetade tillsammans i klassen så att alla förstår reglerna och får hjälp att träna på dem om de är svåra att efterhålla.
Varför inte ta tillfället i akt och tillsammans i arbetslaget formulera förslag till spelregler inför nästa termin?
Malin har skapat en liten film där deras spelregler tydliggörs. Jag tycker mycket om de spelregler som valts ut. Det är regler som bidrar till ett gott lärandeklimat där man provar sig fram tillsammans.

 

 

Självförtroende och mindset

Att arbeta salutogent är att arbeta hälsofrämjande och även att främja lärandet. Ett salutogent förhållningssätt är inte enkelt. Det är en utmaning. Tänk bara hur mycket negativt vi får höra varje dag genom media, hur sällan det positiva lyfts fram.
Alla möjligheter det svenska samhället skapar och dess fantastiska ideal skolan vilar på som nästan aldrig dryftas om.
Att lyfta fram det bästa hos de barn och unga vi möter, att utgå från intressen och genom det som då skapas i relationen leda lärandet framåt är svårare än det låter, speciellt när barn och unga utmanar oss för att de inte mår särskilt bra, men behöver det som mest.
Ett sätt att hjälpa barn se positivt på sig själv är att som lärare eller elevhälsopersonal eller förälder att alltid ge feedback genom ett ”dynamiskt mindset” (Se Carol Dwecks forskning). Se, uppmuntra och bekräfta alla små ansträngningar i ”rätt” riktning. Det tål att tränas på! Att uppmuntra ansträngning och en förståelse och tro på att IQ och färdigheter INTE är fixerade utan påverkansbara hjälper barn och unga med sitt självförtroende.
Se en film om ovanstående och diskutera sedan med barnen och era kollegor om vad ni sett och hur ni kan arbeta mer med detta.

Delaktighet på riktigt

Att få vara delaktig och ha inflytande i beslut som rör en själv, att bli lyssnad på, att känna att ens åsikter är viktiga, en känsla..ja, delaktighet och inflytande  på riktigt är så mycket mer än en handuppräckning på ett klassråd, det är något som känns i kroppen. Så beskriver rådgivaren Anna Sjölander delaktighet och inflytande.

Delaktighet göder lusten att lära

planta

Sverige är unikt!

Jag har arbetat inom utbildningssektorn i många år. Jag har upplevt mycket positivt och många svårigheter. Att arbeta inom skola för barn och unga är inget enkelt arbete, men mycket viktigt, för barnen och för samhället. Ibland har jag frågat mig själv varför jag valde det yrke som jag gjorde. Jag har några gånger starkt övervägt att byta yrkesbana. Det har hänt vid de tillfällen då jag upplevt respektlöshet. Men, jag blir kvar. För att det finns något jag brinner för. Det är att värna för alla barn och ungas välmående, att säkerställa att de får den respekt som de har rätt till. Det är också att föra det svenska samhällets normer och värden, värdegrunden vidare. Ett arbete som börjar med oss själva. Vi vuxna. Att vi modellar och lever de värden som vi också ska lära barn och ungdomar.

Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor…(Skollagens första kapitel, 5 §)

Det är vackra ord. Viktiga ord. Ord som betonar kunskap och viktiga förmågor som krävs för att kunna leva ansvarsfullt i ett demokratiskt samhälle. Ibland, tror jag att jag själv och andra med mig blir lite ”hemmablinda”. Ord som värdegrund har tappat sin kraft, inte sitt värde men sin kraft, det har blivit lite urvattnat. Men, det måste vi göra något åt, tillsammans, väcka liv i dess innebörd. Värde..grunden, den grund av viktiga värden som skolan och det svenska samhället vilar på. Jag är stolt över vår värdegrund. Den är vacker, den omfamnar människor och de värden som vi behöver för att må bra, tillsammans.
Det är till och med så att Sverige är unikt.

world value survey.png

På översikten ovan tydliggörs Sverige som unikt gällande sekularisering och toleransnivå (Word Values Survey 2015).  Sverige syns längst upp i det högra hörnet. Den svenska värdegrunden är ingen självklarhet. Den är unik och behöver omsorg för att bevaras och vidareutvecklas både för alla, både svenskfödda och andra som bor i Sverige. Familjer, barn och unga som söker sig till Sverige behöver stöd att lotsas in i den värdegrund som svenska samhället och skolan är uppbyggt på. Dessa frågor är i dagsläget mycket aktuella för skolans arbete med värdegrunden. Hur tydliggör vi värdegrunden för de som kommer från en annan kultur som inte återspeglar den svenska värdegrunden? Det kan exempelvis vara jämställdhetsfrågor och religionsfrihet. Den värdegrund som skolan vilar på behöver undervisas, diskuteras, synliggöras, praktiseras och följas.

Var och en som verkar inom utbildningen ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling. (Skollagens första kapitel, 5 §)

En viktig och stor del av elevhälsans och lärares främjande arbete handlar om att arbeta med de värden som värdegrunden består av. Demokrati och inflytande, att få vara delaktig och uppleva att ens åsikter är viktiga. Om mänskliga rättigheter, barn och ungas rättigheter, om barnkonventionen, om frihet, att få vara med och styra sitt liv, om jämlikhet, jämställdhet och solidaritet. Allt finns med i läroplanen, men det ska omsättas och upplevas. När en skolas ethos, eller kultur andas värdegrund, när alla som befinner sig på skolan, personal och elever känner sig lyssnade till, viktiga, respekterade och delaktiga finns ett kvitto på att arbetet med värdegrunden är lyckat.
I detta arbete tycker jag att vi som arbetar på en skola ska börja med oss själva. Hur ser det ut på möten, blir alla lyssnade till, hur fördelas samtalstiden, känner alla sig delaktiga och respekterade, hur är det med solidaritet, jämlikhet och jämställdhet, finns kränkningar? Det är ett bra sätt att tydliggöra värdegrunden, att förstå att vi är förebilder för de barn och ungas som vi möter och att vi är de som ska lära dem dessa värden, delvis genom fakta, men kanske viktigast genom att öva färdigheter som att lyssna på varandra, våga uttrycka sina åsikter, förstå och respektera att olika åsikter finns, att skapa delaktighet och möta olika människors behov.
Ordet regler och krav tycker jag inte är motiverande. Tänk om vi tillsammans med barnen skulle skapa sociala förväntningar. Sociala förväntningar istället för klassrumsregler. Höga förväntningar vet vi nämligen är bra för motivationen. Sociala förväntningar på alla i en skola som grundar sig på värdegrundens normer och värden från läroplanen men med enklare ord. Det är något som lärare, elevhälsa och elever kan arbeta tillsammans med. Om vad det egentligen innebär och hur det praktiseras och upplevs.

sociala förväntningar

 

 

 

Främjande arbete

Lärare har ett uppdrag att arbeta främjande med lärande.
Elevhälsan har ett uppdrag att arbeta främst förebyggande och hälsofrämjande.
Samtliga har ett uppdrag att arbeta mot skolans mål.
Desto senare i händelsekedjan man kommer in, desto sämre mår barn och unga och desto svårare är det att hjälpa barnet. Självklart ska vi göra allt vi kan för att komma in tidigt i händelsekedjan, där vi skapar förutsättningar för lärande och välbefinnande!

Så hur gör man?
Vad ska jag göra i mitt främjande arbete?
Hur tar jag mig dit?
bild mål
Bilden är lånad av en vän till mig

En målbild är bra att ha vid ett förändringsarbete. Var vill du komma?
Är det så att  målet är att arbeta enligt skollagen (klok tanke), främst förebyggande och hälsofrämjande? ( Alltså vid en heltid minst 3 av 5 dagar i veckan.) Men, verkligheten kanske är att du inte vet om du alls arbetar hälsofrämjande.  Då kan du sätta upp följande delmål;
1. Jag ska ta reda på vad det innebär att arbeta hälsofrämjande mot skolans mål. (Det är fortfarande nytt, det är helt ok att inte känna sig säker på detta!!!!!!).
2. Jag ska börja med att sätta av en dag i veckan till främjande arbete, det börjar med att jag ska lära mig om vad jag behöver göra.
3.Jag ska informera min chef och mina kollegor om jag ämnar arbeta enligt skollagen. (Är du motiverad till att förändra kommer du att dra med dig kollegor som blir nyfikna på vad du gör och hur du gör.

Måltriangel
Störst yta har det främjande arbetet, det är också grundläggande, i mitten kommer förebyggande och längst upp med absolut minst yta är det åtgärdande arbetet.

triangel
Så där ja, nu finns ett mål och några delmål. Det är en bra start. Fundera även på hur lång tid det får ta tills du är framme vid huvudmålet; minst 3 av 5 dagar i veckan med ett innehåll som stödjer skolans mål. Får det ta en termin, ett läsår, eller 2 månader?

Ett huvudbry för mig är att det i läroplanen står följande: Rektors ansvar ”Undervisningen och elevhälsans verksamhet utformas så att eleverna får det särskilda stöd och den hjälp de behöver”. Det är bra, på sätt och vis. Men, varför står det inte att det är rektors ansvar att utforma elevhälsan enligt uppdragsbeskrivningen som finns i skollagen. Att utforma den till att vara främst förebyggande och hälsofrämjande, där en av uppgifterna är att… eleverna får det särskilda stöd och den hjälp de behöver. Det tycker jag hade varit en bättre formulering. Det trycker nämligen på att insatser ska sättas in tidigt, helst före problem uppstår. Att elevhälsans professioner ska nyttjas genom samverkan med lärare för att göra en skola till den bästa möjliga. Där barn och unga får uppleva, träna och  lära sig om välbefinnande och lärande. Där elevhälsa och lärare arbetar tillsammans med de faktorer som verkligen påverkar BÅDE hälsa och lärande, systematiskt. Och därmed undviker att hamna i ”Riskhjulet”:

 

Riskhjulet

Elevhälsan behövs i skolan, i det främjande och förebyggande arbetet, främst. Precis som uppdraget är formulerat i skollagen. Skolinspektionen och andra studier visar att Elevhälsan generellt arbetar mest åtgärdande, att de har svårt att vinna mark gällande det främjande och förebyggande arbetet. Den goda viljan finns, men det blir liksom inte av. Elevhälsan hamnar i ett riskhjul. Ett riskhjul som riskerar elevers lärande om vad de behöver för att må bra och kunna lära sig saker i skolan. För att visa hur jag tänker har jag skapat en bild av riskhjulet.

riskhjulet
En elevhälsa som arbetar mest åtgärdande möter barn och unga när de redan är i psykisk ohälsa och har då förmodligen även svårt att nå målen. Skadan är således redan skedd, vi har en elev som far illa. Elevhälsan gör allt de kan i detta sena läge och många gånger leder det till att barnet/ungdomen skickas vidare till landstinget, kanske barn- och ungdomspsykiatrin där en större utredning,  vård och behandling kan utföras, något elevhälsan inte får eller ska göra. Barnet/ungdomen får stöd och hjälp från landstinget. Kanske av en psykolog, en läkare, en kurator, arbetsterapeut eller alla tillsammans. Och vad händer, jo, steg 1 är att säkerställa elevens mående, på basnivå, det vill säga sömn, mat, fysisk aktivitet, föräldrarelationer, kamratskap, självkänsla, sammanhang och delaktighet att styra sitt eget liv. Alltså, barn och unga skickas till vården för hjälp och den hjälp de får skulle istället till stor del kunna utföras genom det främjande, grundläggande arbete som elevhälsan inte hinner med eller saknar verktyg och lokalt direktiv för att utföra. Att lära barn och unga vad de behöver för att må bra, livsstrategier. När barnet/ungdomen sedan mår lite bättre så kommer barnet tillbaka till skolan och möter återigen den miljö som förmodligen var bidragande till den psykiska ohälsan, som elevhälsan kanske inte heller hinner med att förebygga. Det för att de har fullt upp att arbeta åtgärdande. Det kallar jag för riskhjulet!
Givetvis ser det inte ut på detta vis överallt, men det gör det på flertalet orter. Elevhälsan har massor av kompetens som kan användas mer effektivt än vad som görs idag.