Ett tydligt schema

Jag är speciellt intresserad av att omsätta specialpedagogiska anpassningar till den generella lärmiljön. Med det menar jag att göra saker tydligare så att fler kan ta del av det istället för att göra något särskilt av det. Ett sådant exempel är att utforma information eller kanske ett schema så att alla förstår det. Istället för att göra en otydlig information där några inte förstår och behöver särskilt anpassat schema eller kanske inte får någon anpassning och då istället missar vad som skulle förstås. Ett exempel för yngre barn är att sätta upp bilder som förklarar tid och  hur en samling går till. Ett förslag för lite äldre är att göra skolschema mer tydligt. Prestationsprinsen har bra förslag på hur ett tydligt schema kan utformas.

Föredrar man digitala kalendrar så kan samma sak göras i exempelvis Google calendar.

Läs hela inlägget av Prestationsprinsen

Livet som hemmasittare

Lina och många andra ungdomar stannar periodvis hemma från skolan, av olika anledningar. Det är en mycket svår tid för både ungdomen och dess familj. Det kan vara så att det inte känns möjligt att gå till skolan, kanske det skapar svår oro och ångest. För familjen som försöker få sitt barn till skolan skapas frustration, det kan vara helt omöjligt. Och kanske är det så att det är nödvändigt för ungdomen att få en tids vila, att skolan bättre behöver anpassas, att bemötande och relationer inte fungerar som de ska och att det är ungdomens lösning att bli hemma. Något skolan behöver göra är att reagera mycket snabbt vid frånvaro, det är ett tecken på att något är fel och det är av största vikt att det snabbt utreds så att hjälp kan sättas in. Skolan behöver också gå hem till barnet och familjen för samtal, ofta kan inte barnet komma till skolan. Här behövs gränsöverskridande arbete, att möta eleven hemma för samtal. Samt att även BUP och Socialtjänst kan stödja ungdomen i hemmet tills vidare. Vi behöver speciellt uppmärksamma elever inom npf där sociala möten, svårbegripliga uppgifter och koncentration gör tillvaron komplicerad och tröttsam. Att tidigt uppmärksamma och anpassa så att dessa elever slipper bränna ut sig i skolan. Det kan ta mycket lång tid att komma tillbaka och självkänslan åker i botten. Det är något som ingen ungdom ska behöva uppleva. Jag har själv liknande upplevelser, jag vet hur komplicerat det är vid ungdomars skolfrånvaro.

Se filmen om Lina

Fredrik Ahlén om att förebygga skomisslyckande

 

 

 

Att bemöta och förebygga psykisk ohälsa

Psykisk ohälsa bland barn och ungdomar ökar. Speciellt bland flickor i tonåren. Elevhälsa och förskole- samt skolpersonal har ett gemensamt ansvar för både hälsa och lärande. Den psykiska ohälsan är ett trauma för det enskilda barnet och ungdomen som behöver hjälp. Den psykiska ohälsan förhindrar också möjligheter för lärandet och omöjliggör skolans lärandeuppdrag.
Att arbeta förebyggande innebär att upptäcka tidigt och att försöka hjälpa och förhindra att hinder och svårigheter uppstår. Det kan man göra genom kompetens om sårbarhet, om vilka som är mer sårbara för att utveckla ohälsa. En god lärmiljö och ett professionellt bemötande motverkar uppkomsten av psykisk ohälsa.
Vissa grupper är mer utsatta för  psykisk ohälsa än andra. Några av dessa grupper är:
Barn med ADHD och andra beteendeproblem
Ledsna barn
Barn med autism, Aspergers syndrom och andra autismspektrumtillstånd
Blyga och ängsliga barn
Barn som utsätts för fysiska övergrepp
Socialstyrelsen har gett ut 5 kunskapssammanfattningar om ovanstående grupper och om hur förskola och skola kan arbeta förebyggande. Kunskapssammanfattningarna försöker besvara följande frågor:
Hur kan du bemöta barn med tidiga tecken på psykisk ohälsa?
När kan barnen behöva hälso- och sjukvård?
Hur kan förskolan och skolan bidra till att barn med en psykisk ohälsa eller funktionsnedsättning får så bra förutsättningar som möjligt att utvecklas och lära sig nya saker?

 

Samordnade insatser – SIP

Ibland behövs stödinsatser från många olika håll, inte endast från skolan. Det kan vara så att ett barn och dess familj behöver insatser från både skola, Barn- och ungdomspsykiatri, habilitering och Socialtjänst. För familjen så är det svårt att hålla ihop olika instanser från olika myndigheter, det är tidskrävande och ofta förvirrande. Den ena handen vet inte vad den andra gör. När både Landsting och Socialtjänst eller fler är inblandade så är det fördelaktigt att utarbeta en SIP. Det är en samordnad individuell plan där alla parter tillsammans gör en plan för olika insatser och tydliggör vem som ansvarar för vad. Många känner fortfarande inte till SIP eller känner till det men informerar inte om att det finns. Det är ett stort stöd för både barn och föräldrar samt skola, så be om att en SIP ska upprättas.

http://www.psynk.se/

 

Hur känns det att ha adhd eller asperger?

 

För att hjälpa barn och ungdomar behövs förståelse för olika människors behov och tänkande. Allt för ofta får barn höra, du kan om du bara vill, eller du är lat. Ett sätt att bättre förstå hur en funktionsnedsättning kan ställa till det i skolan är att prova på kognitionssimulatorn. Detta program ger oss en möjlighet att prova på en skolsituation med påverkan av olika funktionsnedsättningar som exempelvis adhd och autismspektrastörningar. Du lägger själv på de filter (funktionsnedsättingar) som du vill prova på. Lycka till i ditt lärande!

http://www.mfd.se/valfardsteknologi/i-skolan/kognitionssimulatorn/

 

Att arbeta hälsofrämjande

Att arbeta hälsofrämjande innebär att identifiera och vidareutveckla friskfaktorer. Friskfaktorer, faktorer som bibehåller vår goda hälsa.
Att vi är bra på att identifiera problem det vet vi redan. Något gör att vi uppehåller oss mer med att uppmärksamma och tala om problem och det som inte fungerar. Men vad är det då som gör att det fungerar, att vi mår bra och utvecklas? Enligt Antonovskys forskning är det känsla av sammanhang, att händelser känns förutsägbara och begripliga, att resurser för att möta dessa händelser finns tillgängliga och att dessa resurser som krävs är utmaningar som är värda investering och engagemang. Hm, vad innebär det? Att barnet, eleven förstår vad som krävs och varför, känner kraft att möta de utmaningar som ges i skolan för att det är värt något i barnets/elevens liv? Personligen så har jag den känslan när jag själv sitter som ”kapten på min båt”. Vet vad jag är intresserad av, gör sådant som väcker mitt intresse, känner att det leder till utveckling och tar ansvarsfulla beslut som påverkar mitt liv. I skolan talar om vikten av delaktighet, inflytande, utveckling och lärande.
Jag tänker så här, kan vi börja identifiera och samla på friskfaktorer? Verkligen sätta ord på vad det är. När fungerar det bra? Varför då? Kan jag göra det igen? Delger vi varandra detta? När då? Kan vi inspirera varandra att utveckla framgångssituationer? Tänk om vi fick skryta oss varma på föräldramöten om dessa situationer, framhålla elever, lärare, stunder, sätta guldkant på tillvaron.
För ibland går livet för fort, information strömmar till oss, och det händer nog, ibland, att vi missar det viktigaste av allt. Att leva, vara friska och känna glädje, tillsammans. Att bygga en skola på en stabil grund, hinner vi det? Kommer vi ihåg vad det innebär?
Hund1